Den här sommaren har jag verkligen tagit det luuuugnt och ett tag gjorde jag det utan att stress och bara njöt. Sedan kom nästa blockering och satte stopp för känslorna och så var det svårare att koppla av igen. Tvivlet ersatte tron och tilliten och tröttheten kom tillbaka. Efter att vi var i Finland har jag inte kommit igång med något (jo kanske lite) och jag känner att jag skjuter upp saker från dag till dag. Till sist blir det tungt och så känns det nu. Det som känns jobbigt, särskilt om jag behöver ringa något samtal dramatiserar jag innan det blir av så det känns jobbigt. När det väl blir av är det inte alls så jobbigt utan bara befriande.
Bland annat har jag ringt min mamma idag och det var ett mycket bra samtal. Som vanligt håller vi inte med varandra om allting, men vi är överens om att man inte behöver ha samma åsikter om utan att vara osams för det. Hon ska komma och lyssna på mitt föredrag också. Hon hade testat en ny lymfabehandling idag och det kändes rätt så bra. Jag hoppas den hjälper. Min pappa mår inte så bra, han sover dåligt vilket gör att min mamma inte heller sover så bra. Dessutom fryser han hela tiden fastän det är lika varmt där som här. Han vill inte sluta äta gluten, brödet som min mamma bakar vill han inte ha och inte heller det glutenfria knäckebrödet.
Hon sa också att hon hade slutat bry sig om barn och barnbarn nu, alltså inte slutat bry sig om så bara slutat ta ansvar för deras liv också och det är bra :) Precis som jag har slutat ta ansvar för andras liv, har fullt upp med mitt eget nu och mina föräldrar har fullt upp med sitt. Allt är precis som det ska vara. Ibland tar det lite tid innan man kommer fram till hur det ska vara, men bättre sent än aldrig. Det tar mycket energi att lägga sig i andras liv, tro mig för jag vet......
Ringde skatteverket också idag, men handläggaren som har hand om mitt ärende var inte anträffbar förrän 9.30 imorgon så jag ska ringa på nytt igen då. Har vässat argumenten för hur jag ska få ut mina pensionspengar. Egentligen är det ju himla konstigt att man inte ska få ut sina egna surt förvärvade slantar. Är det bättre att jag belastar skattebetalarna och ansöker om försörjningsstöd? Det bär mig fortfarande emot, även om jag vet att jag också betalar skatt. Har också gjort en egen lite drömtavla enbart för imorgon och känner på mig att det kommer att bli en bra dag :)
Idag har jag jobbat och det var roligt. Det går inte fort och jag är inte så effektiv som jag är van vid att jag brukar vara, men jag tar det med ro. I morgon är en ny dag! Läst har jag gjort också och känt igen mig i Kroppen ljuger inte! Vägen till självkännedom och självläkning av Madeleine Åsbrink som är rosenterapeut, psykosyntesterapeut och qigonglärare. Den handlar om hur undertryckta känslor sätter sig i kroppen som fysiska besvär och egentligen handlar det här om samma sak som rytmisk rörelseträning/reflexintegrering. Dock vet jag inte om hon menar att alla besvär kommer av känslor vi inte släpper fram, en del besvär har ju faktiskt andra orsaker också.
Riktigt intressant blev det när jag började läsa om vad olika kroppsdelar säger oss. Krokiga tår vittnar om en bristande tillit (jag har ett par sådana) och kraftiga fötter som brer ut sig och svämmar över (ha ha, jag har det också) visar att man fått klara sig själv och kanske också tagit hand om många andra. Om benen är spända och tunga tas inga risker i onödan och rädslan har greppet (har jag haft tidvis). Man vet inte vad man vill och om man vågar satsa för att nå sina mål. Trots att man vet att om man gör som man alltid har gjort kan man inte förvänta sig ett annat resultat.
Översträckta knän är tecken på för lite lek och för mycket allvar. Alla duktiga pojkar och flickor har det. När baksidan av låren och skinkorna är spända bromsar vi eller gör saker mot vår vilja, det finns en inre konflikt eller en rädsla att misslyckas. Kraftiga lår pekar på att man blivit stor tidigt i livet, innan man varit redo. Om hela kroppen är kraftig betyder det att det finns mycket att bära upp - ett jobbigt förflutet och många nertryckta känslor. Man är van att klara sig själv och också ta hand om andra och vara ett stöd.
Bäckenet är kroppens motor och är det kraftigt signalerar det att man är van att klara av det mesta och lite till på egen hand. Man tar i så man blir blå och livet är en kamp. Livskraften påverkar också sexualiteten och kraften måste frigöras för att den ska bejakas. Sexuella övergrepp och kränkningar sätter sig framför allt i könsorganen. Spänningar på insidan av låren och kobenthet kan vara tecken på att kroppen försöker skydda dem. Kroppen säger nej till något som man en gång i tiden inte kunde värja sig emot. Klarar man inte av livet, praktiskt och emotionellt, får man ont i korsryggen.
Om man gömmer undan känslorna, inte känner att man har känslomässigt stöd och får klara alla utmaningar på egen hand drabbas korsryggen. Man ber aldrig om hjälp för man är övertygad om att det ändå inte finns någon hjälp att få. Det är tungt att bära ekonomiskt ansvar och det är lätt att krokna inför tyngden. Svankar man mycket och rumpan putar ut förstör man för sig själv. Man säger nej då man egentligen vill säga ja och man säger ja när man egentligen borde säga nej, man kör över sig själv. Och i magen bor rädslan och oron som tar över när tryggheten och tilliten är borta. Man vilar inte i sig själv och litar på att det bär, vilket förstör nuet.
Inre frid får man när rädslan tappar greppet och tilliten tar plats. Det är möjligt att släppa kontrollen, acceptansen växer och det är möjligt att känna att allt är precis som det ska vara. Kände redan igår när jag la mig att just det är på väg tillbaka och magen fungerade perfekt igår, vilket den inte gjort på ett par veckor. Hade lite svårt att somna på grund av fullmånen och jag frös genom märg och ben. Varm på utsidan men kall på insidan. Antar att det var någon gammal rädsla som ville hålla kvar greppet om mig, men ikväll känner jag mig varm. Såg vackra ornament och blommönster innanför ögonlocken, inte i färg utan mer svart/grått/silver.
Har kollat lite på Djurens språk av Solöga och kommit på att jag fick flera tecken igår. Jag såg två skator som flög precis framför mig och budskapet är att du har förmåga att skapa skönhet överallt just för att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen. Och skönhet skapar jag genom att först känna kärlek och skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Har du något du oroar dig för och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig och dina problem är lösta.
Jag såg också gräsänder och gräsandens budskap är: Din egen väg ger resultat. Min gåva till dig är att veta vilken väg du skall gå. Stå på egna ben. Såg en levande groda och en död som jag begravade. Grodans budskap är: Livets höjdpunkt är nu. Min gåva till dig är att känna glädje och meningsfullhet. Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du glädjer andra. Med andra ord så känns det ännu hoppfullare nu efter att jag tolkat också djurtecknen. Skulle vara roligt att tolka växterna också, vill ha Carina Solögas böcker! Får ta med det i drömboken. Och om det känns lite mer feminint i morgon kan det bero på att bland annat Marjo och jag helat Moder Jord ikväll.
Bland annat har jag ringt min mamma idag och det var ett mycket bra samtal. Som vanligt håller vi inte med varandra om allting, men vi är överens om att man inte behöver ha samma åsikter om utan att vara osams för det. Hon ska komma och lyssna på mitt föredrag också. Hon hade testat en ny lymfabehandling idag och det kändes rätt så bra. Jag hoppas den hjälper. Min pappa mår inte så bra, han sover dåligt vilket gör att min mamma inte heller sover så bra. Dessutom fryser han hela tiden fastän det är lika varmt där som här. Han vill inte sluta äta gluten, brödet som min mamma bakar vill han inte ha och inte heller det glutenfria knäckebrödet.
Hon sa också att hon hade slutat bry sig om barn och barnbarn nu, alltså inte slutat bry sig om så bara slutat ta ansvar för deras liv också och det är bra :) Precis som jag har slutat ta ansvar för andras liv, har fullt upp med mitt eget nu och mina föräldrar har fullt upp med sitt. Allt är precis som det ska vara. Ibland tar det lite tid innan man kommer fram till hur det ska vara, men bättre sent än aldrig. Det tar mycket energi att lägga sig i andras liv, tro mig för jag vet......
Ringde skatteverket också idag, men handläggaren som har hand om mitt ärende var inte anträffbar förrän 9.30 imorgon så jag ska ringa på nytt igen då. Har vässat argumenten för hur jag ska få ut mina pensionspengar. Egentligen är det ju himla konstigt att man inte ska få ut sina egna surt förvärvade slantar. Är det bättre att jag belastar skattebetalarna och ansöker om försörjningsstöd? Det bär mig fortfarande emot, även om jag vet att jag också betalar skatt. Har också gjort en egen lite drömtavla enbart för imorgon och känner på mig att det kommer att bli en bra dag :)
Idag har jag jobbat och det var roligt. Det går inte fort och jag är inte så effektiv som jag är van vid att jag brukar vara, men jag tar det med ro. I morgon är en ny dag! Läst har jag gjort också och känt igen mig i Kroppen ljuger inte! Vägen till självkännedom och självläkning av Madeleine Åsbrink som är rosenterapeut, psykosyntesterapeut och qigonglärare. Den handlar om hur undertryckta känslor sätter sig i kroppen som fysiska besvär och egentligen handlar det här om samma sak som rytmisk rörelseträning/reflexintegrering. Dock vet jag inte om hon menar att alla besvär kommer av känslor vi inte släpper fram, en del besvär har ju faktiskt andra orsaker också.
Riktigt intressant blev det när jag började läsa om vad olika kroppsdelar säger oss. Krokiga tår vittnar om en bristande tillit (jag har ett par sådana) och kraftiga fötter som brer ut sig och svämmar över (ha ha, jag har det också) visar att man fått klara sig själv och kanske också tagit hand om många andra. Om benen är spända och tunga tas inga risker i onödan och rädslan har greppet (har jag haft tidvis). Man vet inte vad man vill och om man vågar satsa för att nå sina mål. Trots att man vet att om man gör som man alltid har gjort kan man inte förvänta sig ett annat resultat.
Översträckta knän är tecken på för lite lek och för mycket allvar. Alla duktiga pojkar och flickor har det. När baksidan av låren och skinkorna är spända bromsar vi eller gör saker mot vår vilja, det finns en inre konflikt eller en rädsla att misslyckas. Kraftiga lår pekar på att man blivit stor tidigt i livet, innan man varit redo. Om hela kroppen är kraftig betyder det att det finns mycket att bära upp - ett jobbigt förflutet och många nertryckta känslor. Man är van att klara sig själv och också ta hand om andra och vara ett stöd.
Bäckenet är kroppens motor och är det kraftigt signalerar det att man är van att klara av det mesta och lite till på egen hand. Man tar i så man blir blå och livet är en kamp. Livskraften påverkar också sexualiteten och kraften måste frigöras för att den ska bejakas. Sexuella övergrepp och kränkningar sätter sig framför allt i könsorganen. Spänningar på insidan av låren och kobenthet kan vara tecken på att kroppen försöker skydda dem. Kroppen säger nej till något som man en gång i tiden inte kunde värja sig emot. Klarar man inte av livet, praktiskt och emotionellt, får man ont i korsryggen.
Om man gömmer undan känslorna, inte känner att man har känslomässigt stöd och får klara alla utmaningar på egen hand drabbas korsryggen. Man ber aldrig om hjälp för man är övertygad om att det ändå inte finns någon hjälp att få. Det är tungt att bära ekonomiskt ansvar och det är lätt att krokna inför tyngden. Svankar man mycket och rumpan putar ut förstör man för sig själv. Man säger nej då man egentligen vill säga ja och man säger ja när man egentligen borde säga nej, man kör över sig själv. Och i magen bor rädslan och oron som tar över när tryggheten och tilliten är borta. Man vilar inte i sig själv och litar på att det bär, vilket förstör nuet.
Inre frid får man när rädslan tappar greppet och tilliten tar plats. Det är möjligt att släppa kontrollen, acceptansen växer och det är möjligt att känna att allt är precis som det ska vara. Kände redan igår när jag la mig att just det är på väg tillbaka och magen fungerade perfekt igår, vilket den inte gjort på ett par veckor. Hade lite svårt att somna på grund av fullmånen och jag frös genom märg och ben. Varm på utsidan men kall på insidan. Antar att det var någon gammal rädsla som ville hålla kvar greppet om mig, men ikväll känner jag mig varm. Såg vackra ornament och blommönster innanför ögonlocken, inte i färg utan mer svart/grått/silver.
Har kollat lite på Djurens språk av Solöga och kommit på att jag fick flera tecken igår. Jag såg två skator som flög precis framför mig och budskapet är att du har förmåga att skapa skönhet överallt just för att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld/världen. Och skönhet skapar jag genom att först känna kärlek och skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinna sig i ditt liv igen. Har du något du oroar dig för och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönhet kommer att infinna sig och dina problem är lösta.
Jag såg också gräsänder och gräsandens budskap är: Din egen väg ger resultat. Min gåva till dig är att veta vilken väg du skall gå. Stå på egna ben. Såg en levande groda och en död som jag begravade. Grodans budskap är: Livets höjdpunkt är nu. Min gåva till dig är att känna glädje och meningsfullhet. Gläds åt allt det goda i livet, bejaka livets glädjeämnen. Uttryck din glädje och du glädjer andra. Med andra ord så känns det ännu hoppfullare nu efter att jag tolkat också djurtecknen. Skulle vara roligt att tolka växterna också, vill ha Carina Solögas böcker! Får ta med det i drömboken. Och om det känns lite mer feminint i morgon kan det bero på att bland annat Marjo och jag helat Moder Jord ikväll.
RSS Feed
