New York - Livingston -Eskilstuna

Sista dagen i New York var det tänkt att vi skulle strosa runt i Central Park. Jag tyckte jag såg alldeles för lite förra gången då jag hade pojkarna med mig och Astrid har inte heller sett hela. Vi började dock med ett besök på Pandora då Astrid ville ha två nya berlocker till sitt armband. Det hade hon fått pengar till och hon hade bestämt sig för att köpa en pojke och en flicka, Mason och Jamie. Efter Pandora blev det M&M där hon köpte vita, röda och blåa M&M-godisar till Ann-Charlotte och Stig. I Las Vegas köpte vi en fin pyjamas till Kiia, men när vi packade såg den så liten ut så vi bestämde att Astrid skulle ge den till Daniels lilla Alice istället.

Vi gick därför till Century 21 där jag var och shoppade med killarna förra gången och där hittade vi en jättefin klänning. Det var inte lätt att bestämma sig för det fanns hur mycket som helst fina barnkläder. Också vuxenkläder för barn och det gillar varken Astrid eller jag, det får någon annan köpa. Förutom klänningen köpte Astrid choklad till farmor. På hotellet hittade jag kuponger där man kunde få en gratis present på Century 21 så vi lämnade våra kuponger och fick varsin kasse istället. Kan vara bra att ha ;)

Klockan hade hunnit bli en del och vi började bli hungriga eftersom vi bara druckit varsin Naked-juice och ätit varsin påse rostade sockerärtor till frukost. Vi hittade inte en enda restaurang längs Central Park West där vi gick så vi köpte mat i ett gatukök och den var helt okej, vi blev mätta. Äntligen kom vi in och började då att gå mot Belvedere Castle. Det är lätt att gå vilse i Central Park för stigarna går åt alla håll och kanter, men vi såg faktiskt några skyltar och helt plötslig var vi där. På vägen såg vi ekorrar och en fin rödbröstad fågel. Jag tror det är en vandringstrast, men är inte helt säker.

Någon som vet vad det här är för fågel?

Efter slottet gick vi mot obelisken, Cleopatra's Needle och vi hittade den ganska lätt. Den ligger i närheten av Metropolitan Museum of Art. Astrid har varit där, jag kanske går dit nästa gång jag är i New York. Vidare gick vi till Alice i Underlandet och nära henne finns också H.C. Andersen och Conservatory Water där man kan hyra modellsegelbåtar och köra runt. Det var några stycken som gjorde det, men inte så många så här på hösten. Dagen började med sol, men nu hade mörka moln tornat upp sig och vi kände att det var dags för kaffepaus.

Astrid hade lämnat sin svarta jacka, den som blev överkörd i Salinas, innan vi kom till slottet för hon ville inte ha den med sig hem. Hon hoppas att någon hemlös hittar den. I Las Vegas dumpade hon en massa kläder också som hon inte vill ta med sig hem och eftersom vi shoppat en del och inte ville ha övervikt på planet från Phoenix tyckte hon det var ett bra stället att göra det på. Det var kanske inte så smart att skippa jackan så tidigt, men hon sa att hon inte frös. 

Vi hittade ett Starbucks som var rätt så proppfullt, det fanns inga sittplatser först men när vi väntat en stund så löste det sig. Det var skönt att komma in i värmen, för det hade börjat småregna. Vi satt där ett tag med dator/iTouch och kaffe och Astrid skrev också vykorten vi köpte dagen innan. Ett till farmor, ett till mormor och ett till Janne och pojkarna. Jag skrev tackkort till familjen från Janne och mig.

Alice i Underlandet är som gjord för barn att klättra på. Vi blev lite sura på att en kille satt på svampen när vi skulle ta kort, men nu tänker jag att det inte hade spelat någon roll om han var med på fotot för varför skulle han klättra ner bara för att två turister vill ta kort???

Det var en sak till jag ville se i Central Park och det var Conservatory Garden som ligger i nordöstra hörnet. Det är den enda anlagda trädgården. På vägen dit kände vi oss småhungriga och köpte - chips. Potatischips till Astrid och tortillachips till mig. Så vi gick runt i parken och mumsade. I mitten fanns en fontän på på varsin sida om den omgärdat av häckar fanns två blomsterträdgårdar. Den ena blommade fint, medan den andra var rätt så vissen och nästa gång jag kommer till New York skulle jag helst vilja göra det på sommaren. Så jag bara kunde gå omkring en hel dag i Central Park och sätta mig och njuta av naturen utan att tänka på att det är något jag måste se eller fota. 

Den höstblommande delen av Conservatory Garden med mycket astrar, så vackert!

Det var dags att ta sig tillbaka till hotellet för att hämta väskorna som vi fick ha där hela dagen för bara två dollar, tacksam. Det var proppat på tågen och ett åkte utan oss för att folk trängdes så fruktansvärt. Medan vi väntade på nästa såg vi en råtta på spåret. Vi trängde in oss på nästa tåg och hämtade väskorna och gick mot Penn Station för att köpa biljetter och vänta på Danielle. 7.18-tåget skulle vi ta till South Orange men strax innan Danielle kom så ropade de att tåget var inställt. Det blev ett annat tåg med byte på vägen och vi blev lite senare än planerat.

Danielle hade inte berättat för barnen att Astrid skulle komma på tisdag redan, men de blev jätteglada förstås. Mason på ett lugnt sätt, medan Jamie visade alla känslor. Hon ville inte lägga sig, men till slut gick hon upp med Astrid. Mikaela som är den nya au pairen fick ledigt. Danielle gjorde läxor med Mason. Han brukar vara uppe längre så han satte sig i vardagsrummet och läste efter ett tag och tyckte då att Astrid och Mikaela störde honom i hans läsning. Astrid undrade varför han inte gick till sitt kontor (Astrids gamla rum) och läste, men då svarade han att fåtöljen var bekväm att sitta i. 

Mikaela är trevlig och hon påminner lite om Astrid, lite osäker ännu men det var nog Astrid också när hon varit så kort tid. Hon hade frågor förstås och Astrid berättade en massa som hon vet. Följande dag skulle två kompisar komma över, Jenni och A-K som är från Tyskland. Kvart i tio skulle de åka till Forever 21 som är typ som H&M och Astrid undrade om jag ville följa med. Jag kunde ha stannat hemma och bloggat, men bestämde mig för att följa med.

Vi la oss inte så sent, men det var ändå segt att gå upp kl 8. Jag stekte ägg och åt skinka och plommontomater till det och medan jag åt frukost checkade jag in på planet. Mejlade Astrid som skrev ut mitt boardingpass. Inte en sittplats nära gången den här gången, men ändå inte längst in vid fönstret där jag känner mig lite klaustrofobisk. Astrid beställde taxi till mig till halv tre. Hon stressade mig, men när jag var klar så var Mikaela ännu inte riktigt klar så jag var inte sist ;) Forever 21 var väl inget för mig, hittade i och för sig en fin orange top som jag kunde tänka mig, men den fanns inte i min storlek. 

När vi kom hem pratade vi med Mark som inte var hemma kvällen innan. Han frågade naturligtvis hur vi haft det och vad kan vi annat säga än att vi har haft det fantastiskt bra. Jag kan inte komma på något som inte varit bra, utom möjligtvis att jag missade botaniska trädgården i San Fransisco, men jag vill ju åka tillbaka dit så jag kan se den då. Svårt att säga vad som varit bäst för mycket har varit helt magiskt, men på olika sätt. Trots allt är det nog Grand Canyon som "vinner", det är inte mycket som kan slå den utsikten och de vyerna. Helt naturligt dessutom och inte "man made".

Det blev äggröra igen till lunch och nu hittade jag lite kalkonbacon som jag stekte till och enda grönsakerna som fanns var tomaterna och småpaprikor som jag inte gillar, så det blev tomater igen. Drack ett par muggar kaffe på det och så snodde jag med mig ett äpple till färdkost. Taxin kom halv tre och jag sa hej då till Mikaela och kramade Astrid. Det kostade 50 $ men han fick 60 $ och blev så glad. Astrid hade lagt undan 100 $ till taxin, men när hon hörde att det bara kostade 50 $ (hon frågade när hon ringde) fick jag 80 $ och hon höll 20 $. 

Den här helgen är det Halloween och i USA kan man inte undgå att se det. Redan när jag kom dit 24 september var affärerna fulla med Halloweensaker (finns mycket julsaker framplockat också för övrigt). Här är familjens framsida täckt med spindelnät som de stora spindlarna vävt ;) Astrid missade Halloween de två år hon var där på grund av storm, i år när det var fint väder åkte hon hem ett par dagar för tidigt.

Satt och läste innan jag gick till incheckningen och när jag kom dit var det lång kö. Det tog en god stund innan jag var igenom och boardingen hade börjat för ett tag sedan. Det var fortfarande lugnt med tiden och skönt att slippa köa där utan bara kunna gå ombord. Jag satt i mitten och det kom ingen annan och satte sig bredvid mig mot gången. Tacksam för att jag slapp känna mig instängd och ändå inte behövde vara orolig för att bli påtrampad av förbipasserande. Mannen snett framför mig hade inte lika väl förspänt så han fick en serveringsvagn på knäet, en av flygvärdinnorna fick hämta ispåse till honom för det gjorde nog väldigt ont.

Tittade på Eat, pray, love och tyckte väl att den var så där. Hade velat se en film till, men mina öron klarar inte av så stora öronproppar för det nästan värkte i dem innan filmen var slut. Fortsatte läsa istället för jag var inte ett dugg trött. Vill du ha barn med mig? av Åsa Jinder. Tänk vilket helvete en del har att skaffa barn och jag avundas dem inte. Är så tacksam för de tre guldklimparna som valde att komma till oss, som på beställning. Ingen guldtacka i världen kan ersätta dem ;)

Middagen bestod av ris, kyckling och bönor. Lite olika sorters sallad och så majs och sojabönor som jag ratade. Dressingen bestod av sojaolja så den avstod jag också. Däremot proppade jag i mig hela chokladkakan som var efterrätt och den var god. Kände ingenting efteråt och tänker att det kanske inte var så mycket vetemjöl i den. Måste ju också ha varit mjölk/grädde, men magen protesterade inte. Den smakade mycket choklad och vad det än var i den så var den värd att ha lite ont för, kanske. Jag får ta ett allvarligt snack med mig själv när jag kommer hem och börja om på ny kula tillsammans med Astrid. 

Frukosten kunde jag inte äta så jag tog det medhavda äpplet och drack juice och kaffe. Vi landade halv sju istället för kvart över sju. Hämtade stora väskan och så gick jag med båda två till flygbussen som tog mig till centralen. Jag kom dit strax efter åtta och 8.55 gick det ett tåg till Eskilstuna. Då hann jag in på Coop för att köpa dadlar till färdkost, semestern var tydligen inte slut ännu....

Skrattade lite för mig själv när jag klev på tåget, för svenskar är på många sätt olika amerikaner. Jag gick på och skulle sätta mig i lilla kupén dit det är några trappsteg. Tog lilla väskan som var tyngre och la den på undre hyllan och gick sedan tillbaka för att hämta stora väskan. Då smiter en karl förbi mig och slänger upp sin väska på övre hyllan och jag får försöka så gott det går att pussla in båda mina väskor på den undre. Det gick ganska bra, men jag undrar hur han tänkte där? Inte skymten av att vilja hjälpa mig med väskorna i alla fall eller något annat medmänskligt ;)

Det gick förvånansvärt bra att dra båda väskorna hem och jag förstår nu hur mycket tyngre det var att släpa stora kappsäcken tidigare när jag hade New York-väskan uppepå. Ryggsäcken var heller inte fullproppad och inte så tung trots datorn. Fick båda väskorna med mig uppför trappan direkt utan större problem. Hem ljuva hem tänkte jag tills jag öppnade dörren och kände tobakslukten. Förstod att det varit fest igen, dammigt och skitigt var det också och visserligen har jag varit borta en månad men så dammigt brukar det inte bli om en lägenhet står tom.

När jag kom in i vardagsrummet såg jag att TV saknades och undrade vart den tagit vägen. Hittade den senare bakom dörrarna till vardagsrummet och Loves rum, med krossad skärm. Bröt ihop ett litet tag och sedan mejlade jag Janne eftersom telefonen inte fungerade och Mårten hade hämtat min mobil. De kom på kvällen och hämtade sina kläder och då fick jag veta vad som hänt. Mårten hade haft fest igen och trots att jag sagt vad som gällde om han skulle ha fest igen, det vill säga han skulle vara nykter, så hade han inte varit det. En kille hade brakat in i TVn. Har bett att få numret till honom, men har inte fått det ännu.

Love provade sina jeans och de var rätt så tajta men han kunde i alla fall ha dem. Skorna var lite smala, men när han lossnade på snörningen så gick det bättre. Han älskade sin Ralph Lauren-tröja och ville ha t-shirten jag köpte i Jersey Gardens. De gröna jeansen som jag köpt till Mårten var dessvärre för små, men jag ska försöka sälja dem och ge honom pengarna. För hans del blev det bara en pikéskjorta och en t-shirt, men Astrid hade köpt två pikéskjortor också i studentpresent så han klarar sig ett tag. Det är så svårt att köpa byxor och skor till någon annan, men jag lyckades i alla fall till tre fjärdedelar. 

Nu avslutar jag resebloggen för den här gången och ser fram emot nya resor, men först ska jag återgå till den inre eftersom jag definitivt inte är i balans och har tappat bort mig själv på vägen. Genom egentid och skogspromenader, nyttig mat och avgiftning, jobb och rutiner ska jag nog snart vara på banan igen :) All kärlek <3

These shoes are made for walking....tacksam för att de har tagit mig från Eskilstuna till New Jersey, genom Californien, till Las Vegas och Grand Canyon, till New York, New Jersey igen och tillbaka till Eskilstuna.