Astrid beställde glutenfria flap jacks med hallon, men fick pannkakor istället. Hon gillade dem, jag som fick ett par bitar på slutet när hon inte orkade mer tyckte flap jacks var godare. Efter frukost gick vi och köpte vatten och lite ätbart till bussen och sedan var det dags för tornet i dagsljus. När vi var där uppe var det en tjej som skulle hoppa Sky Jump och jag hade bästa positionen för att ta kort, men det gick så snabbt så plötsligt var hon bara nere. Hissdamen berättade sedan att det tar 17 sekunder att hoppa ner.
Någon park hittade vi inte så vi satte oss på trappan till City Hall of Las Vegas, eftersom bänkarna bredvid var vända åt fel håll. Det här var nämligen varmaste dagen hittills i Vegas, som inte var som varmt som vi trodde att det skulle vara. Vi satt i linne och shorts och svettades. Vattnet tog slut så jag erbjöd mig att gå och köpa nytt. Jag gick Main St mot Stratosphere utan att hitta en enda affär som sålde vatten. Det fanns en massa antikvitetsaffärer, bland annat för gamblers, bilreparations- och försäljningsföretag, möbelaffärer och också en dialysmottagning ;)
Det var bara en halvtimme mellan anslutningarna så vi hann inte mer än gå på toa och den var jätteäcklig. Vi hade tänkt byta om till jeans här, men ville ingendera göra det för det var så snuskigt. Vi hade våra badlakan som filtar istället. Nästa resa tog sin början och den var inte så behaglig.Den här busschauffören körde som en galning och det var omöjligt att sova. Det lutade i kurvorna och han körde om långtradare hela tiden. Lite otäckt nästan, men jag vet att vi har änglarna med oss så jag var inte orolig. Pratade lite med killen jag satt bredvid; han skulle åka buss ända till Orlando, Florida, och gissa om han hade många biljettter? ;) Som ett dragspel ungefär. Avundas honom inte. Han skulle i alla fall byta buss i Phoenix där vi gick av strax efter ett på natten och jag hoppas han fick lite lugnare resor framöver. På måndag (!) skulle han vara framme.
Vi hade tänkt sitta på Greyhoundstationen där det finns gratis internet, tills första bussen mot Sky Harbour Airport gick 6.37, men fyratiden kom ett par vakter och frågade efter våra biljetter. Vi hade ju inga utan sa som det var att vi ville vänta på första bussen, men de tyckte vi skulle ta taxi så det fick bli så. Det var inte så långt och det var fast pris 15 $ och det kan det vara värt att slippa lyfta stora tunga kappsäcken upp i bussen när jag också har tung ryggsäck och en tung axelväska att bära.
Mera väntan i Phoenix och så länge det fanns batteri i datorn bloggade jag, sedan var det slut. Vi köpte varsin kaffe och varsin Naked-juice i ett café, men inte grön juice den här gången utan morot och frukt för Astrid och en massa frukter för mig. Tror min var godare, den smakade mest jordgubb. Fanns inte så mycket butiker då vi ännu inte checkat in, men fanns en med en massa intressanta böcker. Finns dock inte utrymme för så mycket mer shopping och inte heller mycket pengar. Jag ville äta frukost i restaurangen utanför innan vi checkade in för de hade äggfrukostar och varm frukost smakar bra när man är frusen, den öppnade kl 7, Astrid ville vänta och trodde det fanns mer på insidan så vi checkade in strax före sju.
På flygplatsen i Phoenix bokade vi ett hostel i Brooklyn för två nätter. Jag försökte också hitta någon soffsurfare som kunde ta emot oss, men det verkar lika svårt i NYC som i övriga USA. De som svarar gör det ofta försent, det har hänt oss både i San Fransisco, Los Angeles och San Diego. Astrid kollade upp vilken buss vi skulle ta till Manhattan och sedan vilken Metro vi skulle ta till Brooklyn. Det var lite regnigt när vi kom fram, men vi hittade till bussen och kom iväg. Till tunnelbanan kom vi också trots att det ofta inte finns rulltrappa utan det är släpa väskor upp och ner för trappor som gäller.
Vi gick Throop Av fram tills vi kom till Putnam ST där vårt Hostel skulle ligga. Det fanns ingen skylt utanför när vi hittade rätt nummer på huset och vi blev lite misstänksamma. Astrid gick först uppför trappan och ringde på och en lång "kvinna" öppnade dörren. Det var rätt, men kändes inte rätt. Vi frågade var vi skulle checka in men fick inget riktigt svar. "Kvinnan" var typ ingen kvinna utan en man med kvinnokläder som tydligen skulle försöka hålla ordning på stället.
Han pratade urdålig engelska och malde på om ingenting hur länge som helst. Vi ville bara därifrån, men orkade inte leta upp något annat då det var sent och mörkt så vi tänkte att vi skulle överleva en natt. Vi fick dela rum med Dominique som han hette, som var trevlig, men omständlig. Vi la oss nästan direkt vi fått vår säng och lakanen såg i alla fall rena ut, Litet var det liksom filten vi skulle dela på så jag fick ta både mitt och Astrids badlakan över mig under natten för att inte frysa. Då vi inte sovit något föregående natt utan bara en liten stund på planet var vi rätt så trötta och vi sov hyfsat bra. Vi hade planerat att gå upp tidigt, men jag kom inte in i duschen förrän strax före nio.
När vi skulle gå frågade vi igen Dominique om det, men han visste inte utan tog fram sin dator och försökte mejla. Han ringde också och pratade med någon, men fick ingen ordning på hur han skulle göra. Han förstod att vi ville iväg. Han berättade själv att New York var "crazy town" och att han ville åka tillbaka till Paris där det var mer disciplin på europeiska dansare. Förstod att det var någon slags burleskdans han höll på med. Hans engelska var verkligen usel så det var inte lätt att förstå. När vi tyckt att vi lyssnat tillräckligt hjälpte han oss med väskorna ner för alla trappor och så gick vi tillbak samma väg vi kom kvällen innan.
Fortsättning följer ;)