På söndag förmiddag kom vi till Manhattan, hungriga och hotellsökande. Först blev det frukost på Roxy Diner, nästan som Roxy's fast inte samma 50-talskänsla som i Las Vegas där bara jukeboxen fattades. Lite dyrare var det också, men så är det ju NYC! Jag tog lax med äggröra och breakfast potatoes som är som klyftpotatishalvor, inte riktigt lika gott som i LV där jag fick hash browns, men helt okej. Astrid åt ägg och bacon med potatis om jag kommer ihåg rätt. Vi satt lite i skymundan så det var glest mellan kaffepåfyllningarna och fastän servitören frågade om jag ville ha mer kaffe så glömde han att fylla på. Vattnet fick vi efter att ha betalat notan fastän vi beställde in det i början. Ingen big deal och han bad om ursäkt.
Efter frukosten gick vi till första bästa Starbucks och då vi inte ville ha kaffe köpte vi en liten juice att dela på istället. Vi kollade upp Chelsea Star Hotel som vi spanat in kvällen innan och såg att det fanns lediga rum ännu. Det ligger på 8th Av och 30th St så det är rätt så centralt och nära Penn Station för att ta tåget till Livingston. Eftersom vi nu är rejält trötta på hotell mejlade Astrid till Danielle om vi kunde sova över där natten mellan tisdag och onsdag och det skulle gå bra. Vi bestämde att åka dit med samma tåg som Danielle tar från jobbet på tisdag.
Det var alltså inte långt till hotellet så vi gick dit med våra väskor. Det var en trappa upp till receptionen så Astrid stannade nere med väskorna medan jag gick upp och frågade om de hade lediga rum. Först tänkte han ge oss ett rum med våningssängar och det hade väl funkat det också, men sedan fick vi ett med dubbelsäng för samma pris. Delat badrum, vet inte med hur många. Vi tog rummet för två nätter och fick det till ett bra pris. Och det var läget vi betalade för, inte rummet. Nackdelen med ett hotell centralt är att trafiken brusar på hela natten och tutar gör de mycket i New York, också på nätterna.
Portieren var mycket trevlig och vi berättade om vår förra natt och när jag sa vad hostelet heter sa han att det är illegalt! Vi hade väl mer eller mindre räknat ut att allt inte stod rätt till och nu fick vi det bekräftat. Dock checkade vi varken in eller ut så förutom en bokningsavgift på cirka 140 kr betalade vi ingenting. Det lustiga var att bokningen gick genom en förmedling och det var de som tog avgiften, lite konstigt att ett illegalt hostel har en bokningsförmedling!
Vi tog kartor och den trevliga portieren märkte ut var hotellet låg och gav oss lite tips på vad vi kunde se. Astrid har ju varit en del i New York och jag två dagar, så lite har vi sett. På Astrids att vilja-se-lista fanns High Line som är en övergiven upphöjd järnväg på västra sidan. Tågtrafiken las ner 1980 och 2009 byggdes större delen om till en lång och smal park. Spåren skulle inte gå direkt ovanför avenyerna, utan mellan byggnader för att sammanlänkas direkt med fabrikerna och lagren i stan utan att störa gatutrafiken. Det var mjölk, kött, råvaror och övriga produkter som fraktades på järnvägen som är 2,4 km lång och går från Gansevoort St i Meatpacking District till West 34th St, mellan 10th och 11th Av.
Efter frukosten gick vi till första bästa Starbucks och då vi inte ville ha kaffe köpte vi en liten juice att dela på istället. Vi kollade upp Chelsea Star Hotel som vi spanat in kvällen innan och såg att det fanns lediga rum ännu. Det ligger på 8th Av och 30th St så det är rätt så centralt och nära Penn Station för att ta tåget till Livingston. Eftersom vi nu är rejält trötta på hotell mejlade Astrid till Danielle om vi kunde sova över där natten mellan tisdag och onsdag och det skulle gå bra. Vi bestämde att åka dit med samma tåg som Danielle tar från jobbet på tisdag.
Det var alltså inte långt till hotellet så vi gick dit med våra väskor. Det var en trappa upp till receptionen så Astrid stannade nere med väskorna medan jag gick upp och frågade om de hade lediga rum. Först tänkte han ge oss ett rum med våningssängar och det hade väl funkat det också, men sedan fick vi ett med dubbelsäng för samma pris. Delat badrum, vet inte med hur många. Vi tog rummet för två nätter och fick det till ett bra pris. Och det var läget vi betalade för, inte rummet. Nackdelen med ett hotell centralt är att trafiken brusar på hela natten och tutar gör de mycket i New York, också på nätterna.
Portieren var mycket trevlig och vi berättade om vår förra natt och när jag sa vad hostelet heter sa han att det är illegalt! Vi hade väl mer eller mindre räknat ut att allt inte stod rätt till och nu fick vi det bekräftat. Dock checkade vi varken in eller ut så förutom en bokningsavgift på cirka 140 kr betalade vi ingenting. Det lustiga var att bokningen gick genom en förmedling och det var de som tog avgiften, lite konstigt att ett illegalt hostel har en bokningsförmedling!
Vi tog kartor och den trevliga portieren märkte ut var hotellet låg och gav oss lite tips på vad vi kunde se. Astrid har ju varit en del i New York och jag två dagar, så lite har vi sett. På Astrids att vilja-se-lista fanns High Line som är en övergiven upphöjd järnväg på västra sidan. Tågtrafiken las ner 1980 och 2009 byggdes större delen om till en lång och smal park. Spåren skulle inte gå direkt ovanför avenyerna, utan mellan byggnader för att sammanlänkas direkt med fabrikerna och lagren i stan utan att störa gatutrafiken. Det var mjölk, kött, råvaror och övriga produkter som fraktades på järnvägen som är 2,4 km lång och går från Gansevoort St i Meatpacking District till West 34th St, mellan 10th och 11th Av.
En av flera statyer längs High Line. Den här heter Busted och är väldigt lik de människor som målar sig som statyer. Den här rörde sig inte ;)
Vi hade tur med vädret i New York, en perfekt höstdag för en promenad i High Line Park och vill man inte promenera går det bra att slå sig ner och njuta av solen :)
Den del av tågbanan som man kan gå på/som är omgjord till park är ungefär en tredjedel av totala längden. När vi gått till slutet tog vi oss ner till gatunivå och fortsatte vår vandring genom Meatpacking District, West Village, Greenwich Village, SoHo, Little Italy, Chinatown och Tribeca. Som av en slump hittade vi gatan där Carrie Bradshaw bodde i Sex and the City. Så kan det gå när man strövar runt på måfå utan att riktigt veta vad man ska stöta på ;)
Populärt fotoobjekt som vi hittade utan att leta. I serien bor Carrie i Upper Manhattan, men exteriören är filmad på Lowe Manhattan, 66 Perry Street (mellan Bleecker och West 4th) om du har vägarna förbi ;)
Gatunätet i Greenwich Village är till stora delar inte utformade i rektangulära nät som de flesta områdena på Manhattan och det var ursprungligen en egen by grundad av holländare på 1630-talet och då hette den Groenwijck. Sitt nuvarande namn fick stadsdelen i början av 1700-talet. SoHo (South of Houston St) är ett annat område i Lower Manhattan, känt för sina många konstnärsateljéer och gallerier. Här finns också många butiker, allt från trendiga boutiques till exklusiva nationella och internationella butikskedjor.
I San Fransisco fick vi leta efter Little Italy utan att hitta något speciellt italienskt, men både i San Diego och i New York var det lättare att hitta. Förutom italienska restauranger så fanns det en hel del fina byggnader. Det fanns också lite kinesiska restauranger här och det finns det lite varstans, dessutom gränsar stadsdelen till Chinatown. Och när man kommer till Chinatown behöver man inte tvivla på var man är. Här är alla skyltar på två språk - till och med McDonald's var översatt till kinesiska.
I San Fransisco fick vi leta efter Little Italy utan att hitta något speciellt italienskt, men både i San Diego och i New York var det lättare att hitta. Förutom italienska restauranger så fanns det en hel del fina byggnader. Det fanns också lite kinesiska restauranger här och det finns det lite varstans, dessutom gränsar stadsdelen till Chinatown. Och när man kommer till Chinatown behöver man inte tvivla på var man är. Här är alla skyltar på två språk - till och med McDonald's var översatt till kinesiska.
Kinesisk polis skriver ut böter i Chinatown ;)
När vi kom fram till Tribeca (Triangle Below Canal St) var det nästan mörkt så vi såg inte så mycket av det området. Här hålls varje år en filmfestival, Tribeca Film Festival. Den grundades 2002 av Robert de Niro, Jane Rosenthal och Craig Hatkoff efter 9/11 för att gynna den ekonomiska och kulturella utvecklingen i området. Robert de Niro är också delägare i en restaurang där, Tribeca Grill Restaurant och det hade varit intressant att äta där, men för oss blev det varsin påse chips innan vi gick på bio. Captain Phillips för Astrid och Enough Said för mig.
En film om relationer och hur lätt det är att låta sig påverkas av någon annan. Sevärd och tänkvärd!
Filmerna gick på en bio nära Times Squere så det var inte så långt hem till hotellet och vi gick och la oss ganska snart. På måndag väntade guldturen på Danielles bank, Federal Reserve Bank of New York. Vi åt frukt och drack Naked-juice till frukost innan vi gav oss iväg till Financial District. Jag upptäckte att det fanns kaffe på hotellet, en trappa ner. Där fanns också tvättmaskin, torktumlare och datorer för den som inte har egen. Hade vi vetat om tvättmaskinen kunde vi ha sparat de 46 $ vi tvättade för i Las Vegas, å andra sidan hade vi inte så mycket tid att vara på hotellet och tvätta ;)
Vi hade lite problem att hitta till banken för när det gäller gatorna och avenyerna i NYC är Astrid för det mesta på väg åt fel håll ;) Vi hade i alla fall god tid på oss så tjugo i tio stod vi utanför banken. Det var rätt så kyligt och vänta fick vi, Astrid var lite nervös. Till slut var det en vakt som erbjöd sig att ringa Danielle och strax efter tio kom hon och hämtade oss, undrar varför vi skulle vara där senast kvart i? I huset var det problem att ta rätt hiss ner till muséet där guldturen började så vi blev ännu senare. Till slut kom vi fram och då hade de andra redan sett en film som vi missade, men den klarar vi oss säkert utan.
Vi fick veta en hel del om säkerhet och om guld den här dagen. Vi fick också känna på en guldtacka och de flesta ville gärna ha en. Jag skulle inte heller säga nej tack till en. Vi gick också till valven som var fyllda med guldtackor och en man sa att om han hade alla dem skulle han kunna gå i pension. Tror det räcker med en mindre mängd om man inte har allt för stora behov. För att komma in i cellerna där guldtackorna förvaras måste det vara fyra personer från två olika avdelningar som låser upp de två låsen och följaktligen behövs fyra personer också för att byta en glödlampa. Vågen de väger guldtackor på är exakt kalibrerad och det illustrerades genom att väga en 20-dollarssedel som inte väger så mycket. En intressant tur.
När guidningen var slut gick vi upp till Danielle som är Assistent Vice President på HR-avdelningen, men hon är ingen titelsjuk person utan hur trevlig som helst. Hon ville höra om vår resa så vi satt och pratade en stund och berättade om våra äventyr. Vi hade tänkt åka till Livingston på onsdag morgon, men då det blev lite si och så med sömnen frågade vi om vi kunde komma redan på tisdag kväll och vi bestämde då att vi åker med samma tåg som Danielle tar till South Orange där hon har bilen så får vi åka sista biten. När vi gick följde hon oss till Starbucks som fanns alldeles runt hörnet så vi fick vårt morgonkaffe, jag hade bara druckit en liten mugg och Astrid ingenting. Vi delade också på en påse chips......beroendeframkallande!
Nästa punkt på vårt program var Brooklyn där vi tänkte gå runt ett tag innan vi sedan gick över bron tillbaka till Manhattan. Vi åkte dit med tunnelbanan och gick av i närheten av Brooklyn Heights. Där finns bland annat County Court och Brooklyn Borough Hall. Vi var in i en affär och köpte vatten och passade också på att köpa tackkort och sista vykorten från den här resan. Vi gick genom historiska kvarter och här finns många fina gamla hus och hur många kyrkor som helst. Vi gick mot vattnet och gick längs Brooklyn Heights Promenade, där man har grönska på ena sidan och en fin utsikt över Manhattan Skyline på andra sidan.
Vi hade lite problem att hitta till banken för när det gäller gatorna och avenyerna i NYC är Astrid för det mesta på väg åt fel håll ;) Vi hade i alla fall god tid på oss så tjugo i tio stod vi utanför banken. Det var rätt så kyligt och vänta fick vi, Astrid var lite nervös. Till slut var det en vakt som erbjöd sig att ringa Danielle och strax efter tio kom hon och hämtade oss, undrar varför vi skulle vara där senast kvart i? I huset var det problem att ta rätt hiss ner till muséet där guldturen började så vi blev ännu senare. Till slut kom vi fram och då hade de andra redan sett en film som vi missade, men den klarar vi oss säkert utan.
Vi fick veta en hel del om säkerhet och om guld den här dagen. Vi fick också känna på en guldtacka och de flesta ville gärna ha en. Jag skulle inte heller säga nej tack till en. Vi gick också till valven som var fyllda med guldtackor och en man sa att om han hade alla dem skulle han kunna gå i pension. Tror det räcker med en mindre mängd om man inte har allt för stora behov. För att komma in i cellerna där guldtackorna förvaras måste det vara fyra personer från två olika avdelningar som låser upp de två låsen och följaktligen behövs fyra personer också för att byta en glödlampa. Vågen de väger guldtackor på är exakt kalibrerad och det illustrerades genom att väga en 20-dollarssedel som inte väger så mycket. En intressant tur.
När guidningen var slut gick vi upp till Danielle som är Assistent Vice President på HR-avdelningen, men hon är ingen titelsjuk person utan hur trevlig som helst. Hon ville höra om vår resa så vi satt och pratade en stund och berättade om våra äventyr. Vi hade tänkt åka till Livingston på onsdag morgon, men då det blev lite si och så med sömnen frågade vi om vi kunde komma redan på tisdag kväll och vi bestämde då att vi åker med samma tåg som Danielle tar till South Orange där hon har bilen så får vi åka sista biten. När vi gick följde hon oss till Starbucks som fanns alldeles runt hörnet så vi fick vårt morgonkaffe, jag hade bara druckit en liten mugg och Astrid ingenting. Vi delade också på en påse chips......beroendeframkallande!
Nästa punkt på vårt program var Brooklyn där vi tänkte gå runt ett tag innan vi sedan gick över bron tillbaka till Manhattan. Vi åkte dit med tunnelbanan och gick av i närheten av Brooklyn Heights. Där finns bland annat County Court och Brooklyn Borough Hall. Vi var in i en affär och köpte vatten och passade också på att köpa tackkort och sista vykorten från den här resan. Vi gick genom historiska kvarter och här finns många fina gamla hus och hur många kyrkor som helst. Vi gick mot vattnet och gick längs Brooklyn Heights Promenade, där man har grönska på ena sidan och en fin utsikt över Manhattan Skyline på andra sidan.
Blommor längs Brooklyn Heights Promenade, grönt och fint.
När vi var nästan framme vid bron undrade vi hur vi skulle komma upp på den för att kunna gå över och då såg vi cykelvägen och tänkte att vi följer den. Det var en omväg och vi kom dit vi gått tidigare och så gick vi lite fel/för långt också innan vi kom rätt. Men det var en fin dag för att promenera, 18 grader såg vi när vi gick över bron. Det var hur mycket folk som helst som både gick och cyklade och det var hur coolt som helst. Inte mycket kvar av min höjdrädsla, trots att jag knappt gjort några rytmiska rörelser på den här resan.
På väg över Brooklyn Bridge med Manhattan i bakgrunden.
Efter Brooklyn var det dags för en sen lunch. Vi gick mot Chinatown och åt på en liten restaurang där. Jag åt seafood fried rice och Astrid tog kyckling med cashewnötter. Inte det godaste vi ätit, men helt okej och bra pris för oss som inte hade mycket pengar kvar. Flatiron Building är ett hus som ser ut som ett strykjärn och det har fått ge namn åt hela stadsdelen, Flatiron District. Det var det sista Astrid hade på sin lista över det hon ville se i New York och dit tog vi tunnelbanan efter att vi ätit.
Ett stort strykjärn ;)
Av portieren på hotellet fick vi en tidning med tips på saker som händer i stan under veckan och även det som är gratis. Vi hade spanat in en cast för nya stand up-komiker i SoHo och det skulle börja kl 8 pm. Vi tog det lugnt, men kom ändå fram halv åtta och såg då att det började först 8.30. Astrid som varit förkyld sedan Las Vegas och jag som också haft ont i halsen och varit småsnorig kände inte att vi orkade vänta och inte ville vi sätta oss i baren och dricka en timme heller så vi bestämde oss för en lugn och tidig kväll på hotellet istället.
På vägen hem köpte vi en flaska vin till familjen som tack för att vi fick bo där en extra natt. Vi blev också indragna i en ny affär som sålde hygienprodukter och en av delägarna skrubbade våra händer med salt från Döda havet. O så lena och fina de blev, inte minst sedan hon smorde in dem med handkräm efteråt. Vi hade varken pengar eller plats i väskorna för mera saker och jag berättade att Astrid varit au pair i två år och nu skulle åka hem. Jag sa också att jag hade eget företag och berättade kortversionen om hur det startade. Hon sa att hon älskade att höra sådana berättelser och hennes syster hade också bytt karriär när hennes barn dog. När jag sa att jag var ledsen sa hon att jag inte skulle vara det för hon hade vänt det tragiska till något bra och jag tänkte på min vän Sanna Nova Emilia som gjort samma sak. Ur något negativt kommer alltid något positivt.
På vägen hem köpte vi en flaska vin till familjen som tack för att vi fick bo där en extra natt. Vi blev också indragna i en ny affär som sålde hygienprodukter och en av delägarna skrubbade våra händer med salt från Döda havet. O så lena och fina de blev, inte minst sedan hon smorde in dem med handkräm efteråt. Vi hade varken pengar eller plats i väskorna för mera saker och jag berättade att Astrid varit au pair i två år och nu skulle åka hem. Jag sa också att jag hade eget företag och berättade kortversionen om hur det startade. Hon sa att hon älskade att höra sådana berättelser och hennes syster hade också bytt karriär när hennes barn dog. När jag sa att jag var ledsen sa hon att jag inte skulle vara det för hon hade vänt det tragiska till något bra och jag tänkte på min vän Sanna Nova Emilia som gjort samma sak. Ur något negativt kommer alltid något positivt.
Vårt fina regnbågsrum på Chelsea Star Hotell som hade ett bra läge. Sängen var rätt smal och knarrade mycket, trafiken var högljudd dygnet runt utanför, det var kallt och dragigt, men vi tog våra badlakan som extratäcken och kunde i alla fall sova några timmar :) Vi hade delat badrum också, men det var rent och snyggt så vi klagar inte! Vill man ha ett billigt hotell i New York är det här ett bra val.
RSS Feed
