Vi åkte till ytterligare några hotell och plockade upp folk innan vi skulle få frukost och byta buss. En del skulle åka till West Rim och en del till Hoover Dam, men vi skulle till South Rim och det var den längsta turen. Vi blev avprickade på en lista och fick ett grönt klistermärke med nr 4 som vi skulle ha på oss för att busschauffören skulle veta att vi åkte med buss 4. Vi drack kaffe, det danska wienerbrödet som skulle föreställa frukost hoppade vi över.
Vår chaufför hette Leo och han var en utmärkt guide. Tydlig och informativ. Han hade kört bussar till Grand Canyon i 34 år, men då det är jobbiga och långa resor körde han numera bara kortare resor och den här var ett undantag på grund av chaufförsbrist. Han berättade att det är brist på vatten i de här trakterna och att Coloradofloden har långt ifrån den vattenmängd den haft tidigare. Han körde långsamt förbi den så att vi skulle kunna ta kort eftersom den inte längre syns i Grand Canyon. Vi åkte också förbi Lake Mead som är den största onaturliga sjön, det vill säga att den är gjord med mankraft. Varje turbin i sjön försörjer 1,3 miljoner människor med el och de kommer snart att behöva stänga en turbin.
Första stoppet gjorde vi i Kingman där vi gick på toa och jag köpte en mugg med ljummet kaffe. Kingman är hjärtat av historiska Route 66 och det samhälle som ligger närmast West Rim. Här finns ett Route 66-museum. Leo berättade att Route 66 var början till snabbmatskulturen i USA, det var längs den som McDonald's & co började utfordra människor med skräpmat. Nu finns de överallt och vill man ha hamburgare, pizza eller någon annan junk food så är det lättillgängligt.
Nästa stopp gjorde vi kvart i tolv i William's för där skulle vi äta lunchbuffé på Max and Thelma's restaurang. Halv ett skulle vi åka vidare så det blev stressigt. Mycket grönsaker här också och det mesta var gott. Tog kött trodde jag men det var typ som kall köttfärslimpa och den var inte god, det var däremot köttfärsen. På bordet fanns en skylt om hur mycket energi och plast det går åt att tillverka sugrör och det är vad man oftast får på västkusten när man ska dricka något, också vatten, men miljöns skull är det bättre att skippa det.
Vi delade bord med ett par från Venezuela. De hade lämnat sitt barn hos mormor i Miami och hade varit fem dagar i Las Vegas. De åt knappt någon mat, men efterrätten slank ner galant och sedan gick de för att ta lite kort på ångloket som åkt från Williams till Grand Canyon sedan 1901. Det går fortfarande tåg mellan orterna. Det blev inga kort av ångloken för oss, vi åt för länge och drack också kaffe efter maten ;)
Sonoraöknen sträcker sig genom Californien, Arizona och delstaten Sonora i norra Mexiko. Väster om Coloradofloden ligger Coloradoöknen som är en del av Sonoraöknen. Innan vi kom fram till resans mål fick vi instruktioner av Leo och två alternativ att välja mellan. Det ena var att vi vid första stoppet vid Mather Point skulle gå en liten bit längs sidan till Yaki Point där vi kunde vända och sedan ta bussen till nästa stopp vid Bright Angel Lodge, det andra att gå hela vägen från Mather Point till Bright Angel Lodge för att därifrån ta bussen hem 4.30 pm. Var vi inte där då fick vi ta oss hem på egen hand. Leo pekade ut flygplatsen på vägen och sa att vi kunde åka helikopter hem men att det skulle kosta en del. Astrid och jag valde det senare alternativet som innebar en promenad på cirka fyra km, vi hade två och en halv timme på oss.