Men skönt att vara hemma igen. Sista dagen blev rätt så stressig. Gick upp strax före åtta, duschade åt frukost (blomkålsmos och kaffe), checkade in och beställde bussbiljetter (Swebus) efter SJ inte hade något direkttåg till Eskilstuna på påskdagen. Sedan åkte vi alla till Shop Rite via bensinstationen eftersom det var meningen att vi skulle ta "trucken" till Newark. Köpte lime och koriander till guacamolen och en påse chips till färdkost och sedan var det bråttom hem för att börja med maten. Mason hade basebollträning kl 1.00 pm och vi skulle hinna äta innan dess. Jag skrev en lista i bilen på vad som skulle göras och vi hade fullt upp i en timme, Astrid, Mårten och jag.
Strax efter 12 var maten klar, bara nyttig mat :) Känns lyxigt att kunna äta allt som finns på bordet, vi har ju varit lite begränsade när vi ätit ute. Familjen åt med god aptit och tyckte om mina köttbullar modell large. Jag sa att vi skulle äta svensk mat så Marc undrade om guacamole var svenskt ;) Det är den förstås inte, men ett ofta återkommande inslag på min meny.
Efter maten stekte jag sista köttbullarna medan Danielle och Astrid plockade undan och fyllde diskmaskinen/diskade. Sedan var det dags att packa det sista och jag hittade till och med mitt nya läppstift som jag förlagt när vi kom hem. Hittade bara två hänglås också så jag letade som en galning efter det tredje tills jag hittade det hängande utanpå min resväska....
Halv tre åkte vi iväg till flygplatsen och inte med den GPS-lösa "trucken" utan med familjens bil eftersom Danielle blev så orolig för att Astrid inte skulle hitta hem annars. De är fantastiskt omtänksamma och ser Astrid som en familjemedlem. Vi har känt oss som hemma också, även om vi inte varit där så många dagar. Astrid får vi träffa igen i sommar då hon kommer hem och förnyar sitt visum, det blir i slutet av juli då familjen har semester.
Flygresan gick bra och pojkarna var glada för att få komma hem. Vi fick specialmat på planet utan att jag egentligen beställt det, ris, lax, sparris och morötter plus sallad, gurka och kikärtor, jordgubbar och apelsiner till efterrätt. Medföljande bröd åt vi inte trots att det var glutenfritt, det luktade väldigt sött. Frukosten var också special, men brödet luktade sockerkaka och så var det ost och skinka som pålägg. Pratade med pursern och han tyckte att det var oacceptabelt att det inte gick att beställa specialkost som uteslöt både det ena och det andra. Nu går det inte att beställa glutenfritt kombinerat med något annat, mjölk-, socker- och sojafritt existerar inte. "Hål i huvudet" sa han och han skulle rapportera det vidare. Eftersom vi hade snacks med oss så gick det ingen nöd på oss.
Flygresan hem tog bara sju och en halv timme och tio i sju landade vi på Arlandea. När vi kom ut halv åtta var det -1 grad, brrr. Vi åkte flygbuss till Cityterminalen och där fick vi vänta drygt en timme innan bussen kom. Mårten hade sin dator så han satt och spelade hela vägen hem, själv läste jag Aftonbladet och resans enda bok som jag påbörjat på planet. Summering av resan är att den var mycket lyckad och att ungdomarna nog också har tyckt det. Danielle frågade vad det bästa var med roadtripen och jag kan inte säga exakt vad som var bäst, utan allt var bra och kanske för att det inte blir flera sådana resor med hela barnaskaran. Och nu avslutar jag resebloggen för den här gången och återgår till Mot ett friskare liv.
Strax efter 12 var maten klar, bara nyttig mat :) Känns lyxigt att kunna äta allt som finns på bordet, vi har ju varit lite begränsade när vi ätit ute. Familjen åt med god aptit och tyckte om mina köttbullar modell large. Jag sa att vi skulle äta svensk mat så Marc undrade om guacamole var svenskt ;) Det är den förstås inte, men ett ofta återkommande inslag på min meny.
Efter maten stekte jag sista köttbullarna medan Danielle och Astrid plockade undan och fyllde diskmaskinen/diskade. Sedan var det dags att packa det sista och jag hittade till och med mitt nya läppstift som jag förlagt när vi kom hem. Hittade bara två hänglås också så jag letade som en galning efter det tredje tills jag hittade det hängande utanpå min resväska....
Halv tre åkte vi iväg till flygplatsen och inte med den GPS-lösa "trucken" utan med familjens bil eftersom Danielle blev så orolig för att Astrid inte skulle hitta hem annars. De är fantastiskt omtänksamma och ser Astrid som en familjemedlem. Vi har känt oss som hemma också, även om vi inte varit där så många dagar. Astrid får vi träffa igen i sommar då hon kommer hem och förnyar sitt visum, det blir i slutet av juli då familjen har semester.
Flygresan gick bra och pojkarna var glada för att få komma hem. Vi fick specialmat på planet utan att jag egentligen beställt det, ris, lax, sparris och morötter plus sallad, gurka och kikärtor, jordgubbar och apelsiner till efterrätt. Medföljande bröd åt vi inte trots att det var glutenfritt, det luktade väldigt sött. Frukosten var också special, men brödet luktade sockerkaka och så var det ost och skinka som pålägg. Pratade med pursern och han tyckte att det var oacceptabelt att det inte gick att beställa specialkost som uteslöt både det ena och det andra. Nu går det inte att beställa glutenfritt kombinerat med något annat, mjölk-, socker- och sojafritt existerar inte. "Hål i huvudet" sa han och han skulle rapportera det vidare. Eftersom vi hade snacks med oss så gick det ingen nöd på oss.
Flygresan hem tog bara sju och en halv timme och tio i sju landade vi på Arlandea. När vi kom ut halv åtta var det -1 grad, brrr. Vi åkte flygbuss till Cityterminalen och där fick vi vänta drygt en timme innan bussen kom. Mårten hade sin dator så han satt och spelade hela vägen hem, själv läste jag Aftonbladet och resans enda bok som jag påbörjat på planet. Summering av resan är att den var mycket lyckad och att ungdomarna nog också har tyckt det. Danielle frågade vad det bästa var med roadtripen och jag kan inte säga exakt vad som var bäst, utan allt var bra och kanske för att det inte blir flera sådana resor med hela barnaskaran. Och nu avslutar jag resebloggen för den här gången och återgår till Mot ett friskare liv.
RSS Feed
