The Salinas Valley är en av de största jordbruksproducerande områdena och är därför känt som the "Salad Bowl of the World", men sedan National Steinbeck Center öppnade är det också känt som "Steinbeck Country". Små indianstammar var bofasta här innan spanska soldater och missionärer kom hit och byggde fort och missionärsstationer. Dalen var fortfarande ganska outvecklad tills Mexico tog över från de spanska härskarna och började bevilja landlotter till mexikanska familjer. Det mexikanska arvet är mycket tydligt här i Salinas och allt som är skrivet på engelska finns också på spanska. Ett otal mexikanska restauranger.
Staden Salinas grundades ur de mexikanska rancherna Sausal och Nacional. Under guldrushens tidiga år köpte James Bryant Hill Rancho Nacional och blev en stor veteodlare. Eugene Sherwood som var en stor boskapsuppfödare insåg tidigt järnvägens betydelse för att kunna få ut jordbruksprodukterna på marknaden så han erbjöd Southern Pacific Railroad gratis land mot att få rätt att använda järnvägen och få en depå. 1872 öppnade den och det var då Salinas blev residensstad i Monterey County.
Jim Ross Riley plockade upp oss vid hotellet strax före 11 och vi trodde vi skulle åka på en tretimmars tripp till en vingård i Salinas Valley. Den trippen tog hela dagen och vi har haft en fantastisk dag med en fantastisk man. Vi började med att diskutera USAs politik när vi åkte och vi hade rätt så lika åsikter om det som händer. Han är ju mera insatt och berättade att det är så mycket folk med tunnelseende i kongressen nu, många från bibelbältet i Texas och därför händer det ingenting. Vi var överens om att människor är rädda och att de hittar sin behörighet i kyrkan och religionen när familjerna inte längre är vad de varit.
Jag sa att kärlek är min religion, att jag tror på Gud men inte på kyrkan. Han är medlem i kyrkan och som jag förstod det ganska aktiv. Överhuvudtaget aktiv och engagerad i mycket och som vi senare upptäckte så kände han typ alla och verkade väldigt omtyckt vart vi än drog fram. En stor man med ett stort hjärta. Han sa flera gånger att de var blessed som bodde i ett så rikt och bördigt område med ett bra klimat.
Första stoppet gjorde vi vid Mission Nuestra Senora de la Soledad, grundat 9 oktober 1791 och restaurerat 9 oktober 1955. Det ursprungliga missionshuset var bara några väggar kvar av och de blev mindre och mindre för varje år, men de hade byggt upp ett autentiskt. Det fanns ett kapell som var väldigt vackert och fridfullt, en kvinna satt på en bänk men Jim såg henne inte så han berättade för oss om kapellet. Han bad sedan om ursäkt, men hon sa att det inte var någon fara. I ett av rummen hade de byggt upp miniatyrer av alla Missions i Californien. Utanför växte apelsin- och limeträd och på baksidan fanns några vinrankor. De hade också olivträd och sålde bland annat sin egen olivolja i butiken som fanns där. Astrid köpte ett armband. Allt de får in på försäljningen går åt till underhåll.
Jag frågade hur mycket av odlingarna som är ekologiska, det visste inte Jim exakt men han sa att det kommer mer och mer. Jag berättade om Love och hans diagnos och att vi försökte äta så mycket ekologiskt som möjligt. Han berättade att hans fästmö är bipolär då hon ringde och avbokade dagens besök hos sin terapeut i Santa Cruz. Jim hade tänkt köra henne dit på eftermiddagen, men nu hade han ingen tid att passa. Han sa att hon var rädd för att göra saker. Jag berättade då om reflexer och rytmiska rörelser och att man kan bli av med rädslor genom att träna bort stressreflexer.
Vi åkte sedan tillbaka till Salinas och jag gav honom mitt visitkort där jag på baksidan skrivit ner Harald Blomberg och titeln på hans bok, Movements that Heal, och bad honom googla på Harald som har en internationell hemsida. Berättade att han åker hela världen runt och undervisar. Jim tackade så mycket och jag hoppas han skaffar boken för sin fästmös skull, den är inte bara bra för dem som har ADHD.
Jim undrade vad vi ville göra, kanske åka till busstationen för att fixa biljetter till Bakersfield som han lovade hjälpa oss med. Vi var dock hungriga så vi bestämde att gå till en fiskrestaurang tvärs över gatan för att äta en sen lunch och han frågade om han fick göra oss sällskap vilket han självklart fick. Innan dess ringde han till sjukhusets restaurang och frågade om de serverade ekologisk mat som jag efterfrågade, men det hade de slutat med på grund av at det blev för dyrt. Vi åt alla bläckfisk på The Golden Fish, fast olika rätter, och det var så gott. Han tog bara en appetizer, men han pratade så mycket så han hade hälften kvar när vi var klara.
Efter maten åkte vi till tågstationen och där fanns en arrogant man som ändå hjälpte oss med biljetter till Bakersfield och det var inte så enkelt att åka dit, trots att det inte är speciellt långt. Först åker vi till Paso Robles med buss, sedan buss till Hanford och därifrån tåg till Bakersfield. I PasoRobles får vi vänta drygt två timmar och i Hanford drygt 1,5 timmar. Vi är framme10.07 pm, och då blir vi upplockade av McKinsey och Cody för sista etappen till Tehachapi.
När det var ordnat undrade Jim vad vi ville göra och vi sa att vi ville dricka kaffe och då åkte vi till Rollick’s som han är delägare i. Vi parkerade på baksidan och där mötte vi en av Jims kompisar, Jesiah. De var helt galna båda två och vi skrattade som om det var värsta stand up showen. Vi gick in och Jim undrade om jag ville låna en dator. Vi tog vårt kaffe och Astrid surfade på sin iTouch, Jesiah kom in igen och vi kom på att vi hade samma värderingar så vi hade mycket att prata om.
Han hade skrivit tre böcker och den första handlade om hans liv. Han hade kommit fram till ungefär samma som jag, gjort sig av med sina rädslor och levde här och nu och var inte heller rädd för döden. Jag är nu facebookvän med både Jesiah och Jim så vi ska hålla kontakten. Ibland känns det som om man känt personer hela livet fastän man nyss mötts. När vi hämtade bilen på baksidan gick vi genom infocentret och hälsade på Trish och en kille som hade hund som han klädde ut i Halloweenkostym när vi kom. Så fin ;)
Jim köpte sin kattmat och vi köpte bröd som är gluten-, mjölk-, nöt- och sojafritt, inga tillsatser heller, bara jäst som jag i vanliga fall brukar undvika. Det var päronjuice och plommonpuré i också så det kanske är lite sött, men det är i alla fall ekologiskt. De hade också hummus som såg jättegod ut, men då vi ska åka buss och tåg hela dagen imorgon så var det inte läge att köpa kylvaror. Vi köpte istället ekologiskt jordnötssmör som håller lite bättre och så ekologiska bananer. Imorgon blir det riktig amerikansk frukost; bröd med jordnötssmör och bananskivor :)
Så det är absolut en mening med att vi inte åker genom Californien med bil, för hade vi haft bil hade vi nog aldrig stannat till i Salinas och inte heller frågat hur vi skulle ta oss till en vineyard utan bil. Allt är som det ska. Det verkar också som om mitt kreditkort funkar igen för jag använde det till att boka och betala hotellrummet igår. Försöker fortfarande få tag i Mårten för att kolla saldot på kortet och få reda på vad det står i det brev jag fått från skatteverket, men han är svår. Fortsättning följer. Tacksam för allt som händer i mitt liv och för den här fantastiska resan med min kära dotter <3