Hotellfrukosten i morse var en flopp. Sausage som inte är speciellt gott och ostomelett. Love slängde sina platta korvar när han såg det och så åt han ingenting. Vi andra åt några för att det inte fanns något annat vi kunde äta, det fanns inte ens havregrynsgröt och de var inte så serviceminded att de hade lust att göra omelett utan ost till oss. Jag åt två apelsiner och Astrid några fruktbitar. Vi åkte iväg för att hitta något annat ställe att äta frukost på, men hittade inget som var öppet. Love var inte så hungrig så vi beslöt att äta när vi kom till Toronto eller försöka hitta något på vägen.
Vi stannade till halvvägs, men det var bara en massa sandwiches och hamburgare så vi gick till en affär och köpte potatischips som inte innehöll sojaolja och popcorn utan konstigheter och en påse pistagenötter och det blev frukost. Toronto verkade stort och jag läser nu att det finns 5,7 miljoner invånare där. Hade jag vetat det hade jag kanske inte kört in där, men det gick hyfsat lätt att hitta en parkering. Astrid såg en skylt där det stod Hockey Hall of Fame så vi gick ditåt, först till en Gift shop där hon handlade en present till Petra, sedan in i en stor galleria där HHoF fanns på undervåningen. Det kostade en del att gå in och ingen av oss är så intresserade av hockey att vi ville betala för det.
Vi tog en fika på Starbuck's och så gick vi runt och tittade i affärer. Love ville köpa en keps, men vi hittade ingen bra affär. Vi fick tag på en liten karta där det stod om en del restauranger så efter ett tag tog vi oss till en indisk restaurang som hade lunchbuffé. Som vi åt och så gott det var. Bästa maten hittills på resan utan tvivel. Klockan var 3 pm när vi hade ätit klart och det kändes redan då som att vi skulle klara oss utan kvällsmat. Vi hade ju en påse nötter kvar som vi tuggade i oss när vi passerat amerikanska gränsen igen. Jag växlade in 100 kanadensiska dollar igår och jag hade lite kvar att göra av med. Eftersom vi inte hittade några kepsar blev det varsin Starbuck'smugg till Mårten och Love.
När vi skulle ut ur Toronto fick GPSen spel. Först fastnade den så att ingenting hände överhuvudtaget fastän vi körde framåt. Sedan började GPS-bilen fara runt, runt och inte på vägen utan mellan gatorna. Vi såg avfarten vi skulle ut på i alla fall, men lite för sent så vi missade den eller rättare sagt var det så mycket trafik så jag inte kunde byta till rätt fil. Det blev recalculating och så åkte vi genom sta'n cirka åtta miles innan vi kunde åka ut på Gardiner Expressway. Det var en mycket finare väg än motorvägen och vi körde en bit bredvid Lake Ontario och förbi en triumfbåge.
Det var något som inte riktigt stämde när vi kom till passkontrollen, men efter många suckar från gubben som kollade våra pass så fick vi äntligen åka över gränsen igen. Innan dess hade vi varit in i taxfree och köpt en flaska vin som jag tänkte ge till familjen, men nu är vi inviterade till en tidig lunch hos Marcs pappa och hans fru på torsdag så då får de den istället. När vi körde från Toronto knappade vi in Albany i GPSen, men så långt kom vi inte idag. Vi kom till Victor där vi tog in på Microtel Inn, kanske inte det fräschaste motellet men det duger. Vi har ungefär tre och en halv timmes körning imorgon innan vi kommer fram. Vi bor i Albany en natt och åker sedan en timme söderut mot Staatsburg där Chuck och Joan, som de heter, bor. Efter det blir det shopping på outlet i Central Valley och på kvällen blir det hemfärd till Livingston.
Förutom maten som är ett ständigt problem har stämningen varit bra idag. Mårten skulle göra sin engelskbokrecension medan vi var i USA, men då han glömde boken hemma så köpte vi en ny i Toronto idag. Det blev Hunger Games, rekommenderad av Astrid som läst hela trilogin och sett filmen. Han läste i bilen och har läst också ikväll på motellet :)
Vi stannade till halvvägs, men det var bara en massa sandwiches och hamburgare så vi gick till en affär och köpte potatischips som inte innehöll sojaolja och popcorn utan konstigheter och en påse pistagenötter och det blev frukost. Toronto verkade stort och jag läser nu att det finns 5,7 miljoner invånare där. Hade jag vetat det hade jag kanske inte kört in där, men det gick hyfsat lätt att hitta en parkering. Astrid såg en skylt där det stod Hockey Hall of Fame så vi gick ditåt, först till en Gift shop där hon handlade en present till Petra, sedan in i en stor galleria där HHoF fanns på undervåningen. Det kostade en del att gå in och ingen av oss är så intresserade av hockey att vi ville betala för det.
Vi tog en fika på Starbuck's och så gick vi runt och tittade i affärer. Love ville köpa en keps, men vi hittade ingen bra affär. Vi fick tag på en liten karta där det stod om en del restauranger så efter ett tag tog vi oss till en indisk restaurang som hade lunchbuffé. Som vi åt och så gott det var. Bästa maten hittills på resan utan tvivel. Klockan var 3 pm när vi hade ätit klart och det kändes redan då som att vi skulle klara oss utan kvällsmat. Vi hade ju en påse nötter kvar som vi tuggade i oss när vi passerat amerikanska gränsen igen. Jag växlade in 100 kanadensiska dollar igår och jag hade lite kvar att göra av med. Eftersom vi inte hittade några kepsar blev det varsin Starbuck'smugg till Mårten och Love.
När vi skulle ut ur Toronto fick GPSen spel. Först fastnade den så att ingenting hände överhuvudtaget fastän vi körde framåt. Sedan började GPS-bilen fara runt, runt och inte på vägen utan mellan gatorna. Vi såg avfarten vi skulle ut på i alla fall, men lite för sent så vi missade den eller rättare sagt var det så mycket trafik så jag inte kunde byta till rätt fil. Det blev recalculating och så åkte vi genom sta'n cirka åtta miles innan vi kunde åka ut på Gardiner Expressway. Det var en mycket finare väg än motorvägen och vi körde en bit bredvid Lake Ontario och förbi en triumfbåge.
Det var något som inte riktigt stämde när vi kom till passkontrollen, men efter många suckar från gubben som kollade våra pass så fick vi äntligen åka över gränsen igen. Innan dess hade vi varit in i taxfree och köpt en flaska vin som jag tänkte ge till familjen, men nu är vi inviterade till en tidig lunch hos Marcs pappa och hans fru på torsdag så då får de den istället. När vi körde från Toronto knappade vi in Albany i GPSen, men så långt kom vi inte idag. Vi kom till Victor där vi tog in på Microtel Inn, kanske inte det fräschaste motellet men det duger. Vi har ungefär tre och en halv timmes körning imorgon innan vi kommer fram. Vi bor i Albany en natt och åker sedan en timme söderut mot Staatsburg där Chuck och Joan, som de heter, bor. Efter det blir det shopping på outlet i Central Valley och på kvällen blir det hemfärd till Livingston.
Förutom maten som är ett ständigt problem har stämningen varit bra idag. Mårten skulle göra sin engelskbokrecension medan vi var i USA, men då han glömde boken hemma så köpte vi en ny i Toronto idag. Det blev Hunger Games, rekommenderad av Astrid som läst hela trilogin och sett filmen. Han läste i bilen och har läst också ikväll på motellet :)
RSS Feed