Men skönt att vara hemma igen. Sista dagen blev rätt så stressig. Gick upp strax före åtta, duschade åt frukost (blomkålsmos och kaffe), checkade in och beställde bussbiljetter (Swebus) efter SJ inte hade något direkttåg till Eskilstuna på påskdagen. Sedan åkte vi alla till Shop Rite via bensinstationen eftersom det var meningen att vi skulle ta "trucken" till Newark. Köpte lime och koriander till guacamolen och en påse chips till färdkost och sedan var det bråttom hem för att börja med maten. Mason hade basebollträning kl 1.00 pm och vi skulle hinna äta innan dess. Jag skrev en lista i bilen på vad som skulle göras och vi hade fullt upp i en timme, Astrid, Mårten och jag.
Strax efter 12 var maten klar, bara nyttig mat :) Känns lyxigt att kunna äta allt som finns på bordet, vi har ju varit lite begränsade när vi ätit ute. Familjen åt med god aptit och tyckte om mina köttbullar modell large. Jag sa att vi skulle äta svensk mat så Marc undrade om guacamole var svenskt ;) Det är den förstås inte, men ett ofta återkommande inslag på min meny. Efter maten stekte jag sista köttbullarna medan Danielle och Astrid plockade undan och fyllde diskmaskinen/diskade. Sedan var det dags att packa det sista och jag hittade till och med mitt nya läppstift som jag förlagt när vi kom hem. Hittade bara två hänglås också så jag letade som en galning efter det tredje tills jag hittade det hängande utanpå min resväska.... Halv tre åkte vi iväg till flygplatsen och inte med den GPS-lösa "trucken" utan med familjens bil eftersom Danielle blev så orolig för att Astrid inte skulle hitta hem annars. De är fantastiskt omtänksamma och ser Astrid som en familjemedlem. Vi har känt oss som hemma också, även om vi inte varit där så många dagar. Astrid får vi träffa igen i sommar då hon kommer hem och förnyar sitt visum, det blir i slutet av juli då familjen har semester. Flygresan gick bra och pojkarna var glada för att få komma hem. Vi fick specialmat på planet utan att jag egentligen beställt det, ris, lax, sparris och morötter plus sallad, gurka och kikärtor, jordgubbar och apelsiner till efterrätt. Medföljande bröd åt vi inte trots att det var glutenfritt, det luktade väldigt sött. Frukosten var också special, men brödet luktade sockerkaka och så var det ost och skinka som pålägg. Pratade med pursern och han tyckte att det var oacceptabelt att det inte gick att beställa specialkost som uteslöt både det ena och det andra. Nu går det inte att beställa glutenfritt kombinerat med något annat, mjölk-, socker- och sojafritt existerar inte. "Hål i huvudet" sa han och han skulle rapportera det vidare. Eftersom vi hade snacks med oss så gick det ingen nöd på oss. Flygresan hem tog bara sju och en halv timme och tio i sju landade vi på Arlandea. När vi kom ut halv åtta var det -1 grad, brrr. Vi åkte flygbuss till Cityterminalen och där fick vi vänta drygt en timme innan bussen kom. Mårten hade sin dator så han satt och spelade hela vägen hem, själv läste jag Aftonbladet och resans enda bok som jag påbörjat på planet. Summering av resan är att den var mycket lyckad och att ungdomarna nog också har tyckt det. Danielle frågade vad det bästa var med roadtripen och jag kan inte säga exakt vad som var bäst, utan allt var bra och kanske för att det inte blir flera sådana resor med hela barnaskaran. Och nu avslutar jag resebloggen för den här gången och återgår till Mot ett friskare liv. Igår kväll vid åttatiden kom vi hem till Livingston. Familjen hade kommit bara lite före oss, brunbrända och fräscha efter sin semester på Bahamas. Vi har inte direkt haft någon solsemester, men det var inte meningen heller och det har varit roligt ändå. Igår morse kom vi iväg nästan när vi hade tänkt oss och kom fram till farmor och farfar kvart över tio. Vi drack en kopp kaffe och sedan tog vi en promenad med Chuck medan Joan fixade lunch. Det var lite kyligt men solen sken från en klarblå himmel och det var stilla och fridfullt på landet. När vi kom tillbaka var lunchen klar och vi åt italienska korvar och en massa grönsaker, väldigt gott var det. Vinflaskan vi gav dem var en flopp för de dricker inte alkohol, men de sa att de kunde bjuda sina vänner.
Vi gjorde som tiggarna och åkte när vi hade fått mat, vidare mot den outlet som var sista stopp på vår resa. Joan berättade att folk från hela världen kommer dit, både turister och New York-bor och visst hörde vi flera språk pratas där. Flera svenskar också och Astrid kände igen en Eskilstunatjej som är au pair i New York. Folk gick omkring med resväskor som de fyllde med allt de köpte. Det var inte en stor byggnad som Jersey Gardens utan alla affärer fanns i egna små hus, fanns några "radhus" också med flera mindre affärer. Mårten och Astrid köpte Adidasstrumpor och Mårten dessutom en uppvärmningströja på samma ställe innan vi gick vidare tills vi hittade en affär med bara kepsar. Love ville ha en, men vi var där inne både länge och väl utan att han kunde bestämma sig så Astrid och jag gick ut och väntade och sedan hann vi gå till Benetton också, där jag köpte två presenter, innan han var klar. Det blev en röd Bostonkeps med Love broderat på sidan. Jag ville ha ett par Calvin Kleinjeans, men det är lika svårt här som hemma att hitta jeans som är tillräckligt långa. Provade ett par orange linnebyxor också som satt bra, men tyvärr också var för korta. Det blev i alla fall en orange topp, lite stor kanske men det fanns inget mindre än M. Shoppingen gjorde oss hungriga så efter ett kort stopp hos Elizabeth Arden där jag köpte ett läppstift blev det mexikansk mat i food court. Mycket nachos igen och det är inte bra. Mycket guacamole också och det är bättre. Ingen annan än jag ville ha och vi fick in en stor skål så jag åt mig proppmätt på den. Vi hade inte så mycket tid kvar att handla på efter maten då vi tänkte oss att vara hemma vid åtta. Vi gick in på Nike och där blev det ett par träningsskor till Love så nu hoppas jag att han kommer igång med sin träning, som han pratat om så länge, när vi kommer hem. Blev ett par presenter till därifrån. Fem över sju åkte vi från Woodbury Common Premium Outlet och hade då 52 minuters bilresa till 10 Trinity Drive. Det blev mörkt ganska snart och det var mycket trafik på motorvägen, det var jobbigt att köra och jag var glad att det var sista kvällen. I morse lämnade Astrid och jag tillbaka bilen vid Livingston Mall och efter det åkte vi till E-nail i centrum och fixade våra naglar. Vi beställde fransk manikyr, men jag vet inte om jag valde fel nagellack för jag fick ingen fransk manikyr. När vi var klara fick vi sitta med händerna under en fläkt, men vi visste inte hur länge vi skulle sitta där så vi satt nog lite för kort tid. När Astrid reste sig och skulle dra upp jeansen så smetades det vita ut på tumnageln så hon satte sig en stund till. Jag tyckte mitt lack hade torkat rätt så fort, men på kvällen hade jag repor på två naglar :( Inte fixade de nagelbanden heller som jag hade velat, men å andra sidan fick vi väl det vi betalade för. Trodde det skulle vara bättre, för det är där Danielle fixar sina naglar varje vecka. I morgon ska vi bjuda familjen på mat, så det blev en inköpsrunda på Shop Rite efter manikyren. Eftersom det var passover (judisk påsk) så var det jättemycket folk och handlade. Vi köpte lax, räkor, ägg, köttfärs till köttbullar, grönsaker och jordgubbar till imorgon och blomkål, kalkonhamburgare och italiensk korv till lunchen idag. Det blev lite snacks till kvällen och nötter till flygresan. Liksom när vi åkte måste vi ha matsäck med oss när vi åker hem. När jag betalade sa hon i kassan att jag hade en gratis kalkon att hämta ut, men jag måste göra det senast imorgon. Jag fattade ingenting, tills Astrid sa att hon knappat in familjens telefonnummer i kortläsaren innan jag betalat och när jag betalat kom de över "kalkongränsen". Danielle var och handlade på Shop Rite efter oss så hon fick med sig kalkonen hem. När vi lagat och ätit lunch tog vi en promenad till Starbuck's, det var jättefint väder och jag förevigade våren och lite ett och annat på vägen. Trottoarerna tar slut ibland och så får man gå på gatan tills nästa trottoarstump dyker upp, men det är inte så mycket trafik i bostadsområdena. Förstår nu hur lätt det kan bli strömavbrott här, då elledningarna hänger i luften kors och tvärs mellan träden, ser ut som i Norden när jag var liten. Vi satt ute i solen och drack vårt kaffe och sedan gick vi en annan väg tillbaka. Det fanns några hyresrätter i centrum och där sa Astrid att hon ska bo i framtiden. Vi får väl se hur det blir med det, men imorgon antar jag att det är dags att diskutera förlängning. För min del får Astrid gärna stanna, jag vet att hon trivs och att hon inte kunde ha hittat en bättre familj. I sommar kommer hon hem på semester och jag kan komma över och hälsa på flera gånger. De håller på gör i ordning källaren så Astrid ska få nytt rum där nere, det kommer också att finnas kök, vardagsrum, badrum och gym därnere så henne går det ingen nöd på ;) Medan jag lagade mat satt Astrid och kollade buss- och tågtider till Newark, dit Mårten och jag skulle åka ikväll för att se på basket. New Jersey Nets mot Washington Wizards i Prudential Center. För att inte behöva stressa skulle vi ta en buss som gick 5.39 pm från St Barnabas Hospital i Livingston och vi åkte i god tid eftersom Astrid inte var riktigt säker på vägen. När vi kom fram hittade vi ingen busshållplats så vi hoppade in i bilen igen och så letade vi vidare. Hela vägen till South Orange åkte vi och där frågade vi om det fanns någon busshållsplats, men fick höra att det inte gjorde det. Det gick en buss till Newark senare också, den skulle vara framme 7.04 vid Penn Station och då var det tio minuters promenad till arenan. Den tyckte vi först gick försent, men nu hade vi inte så mycket tid att fundera så det bar av till Livingston Mall istället och precis när vi kom fram kom det en buss som gick till Newark. Vi åkte iväg och upptäckte att hållplatsen vid St Barnabas Hospital inte var så lätt att hitta då bussen körde av vägen och ner mot sjukhuset (omväg) där hållplatsen var. Annars stannade bussen både här och där fastän det inte fanns några hållplatser, men det var ju inte lätt för oss att veta. När klockan var runt sju och vi visste att vi närmade oss slutstationen råkade jag vrida huvudet åt höger och såg Prudential Center. Bussen hade stannat för rött ljus så vi fick bråttom och frågade busschaffören om han kunde släppa av oss där och det var inga problem, han öppnade dörren och vi hoppade ut. Sedvanlig kroppsvisitation när vi kom in och sedan var det bara att ta rulltrappan upp och hitta läktare 22, rad 19 och platserna fem och sex. Det var mycket folk, inte riktigt fullt men nästan. Vi fick ställa oss upp medan en tjej sjöng nationalsången innan matchen började. Sedan var det full show matchen igenom. Varje time out var det program på plan, en maskot sprang omkring och dansade och mellan halvlekarna sköt han upp t-shirtar till folk på läktaren. Mårten ville gärna ha en men tyvärr sköt han aldrig åt vårt håll. Det var mycket dans också, både när det var time out och i pauserna. Publiken hade dock svårt att sitta still utan de bytte platser, gick och köpte mat eller reste sig upp för att vinka till någon, typ hela tiden. Många Nets-supportrar hade två vita avlånga ballonger som de slog mot varandra när de hejade på Nets, men också för att psyka Wizards när de skulle göra straffkast. Inte för att basket är min favoritidrott, men det här var faktiskt en upplevelse och för Mårten var det resans höjdpunkt. Då vi inte visste när matchen slutade hade vi bestämt att ta ett tåg från Newark till South Orange (med två byten) kl 11 pm och vara framme 12:07. Matchen var dock slut ca 10 pm så vi skyndade till Penn Station och hade tur att hinna med en spårvagn (light rail) till Broad St Station och därifrån gick det tåg till South Orange. Vi fick en utförlig beskrivning vid informationen på Penn Station och sedan frågade vi oss fram så vi åkte åt rätt håll. På Penn Station hann vi bara köpa biljetter, men på Broad St Station hade vi nästan en halvtimme på oss innan tåget gick så då hann vi ringa till Astrid och säga att vi skulle vara framme redan 11.18 pm. Love och Astrid har varit på bio ikväll och sett Hunger Games. Astrid såg den redan på premiären, men tyckte den var så bra så hon ville se den en gång till. Love tyckte också den var bra. Mårten som har läst boken vill se filmen när han kommer hem. Astrid och Love hyrde också film för att ha något att göra medan de väntade på att hämta oss, The girl with the dragon tattoo, men hann bara se en halvtimme innan hämtningen så nu tittar de klart medan jag bloggar. Och nu är det läggdags för imorgon blir det rätt så tidig väckning igen om vi ska hinna packa och laga mat. Jag har väl packat det mesta av mina saker, men pojkarna har inte gjort så mycket. 2.30 har vi planerat att åka till flygplatsen så att vi är där ett par timmar innan flyget går. Nästan. I morse fanns det inte mycket vi kunde äta på hotellet, Astrid och jag drack kaffe och åt apelsiner och så åkte vi. Tvärs över vägen nästan hittade vi Denny's Diner och där hade de "riktig" frukost. Förutom varsin frukosttallrik åt vi (mest Love och Mårten för Astrid och jag var mätta) en tallrik med nachos. Kaffekoppen blev påfylld flera gånger och kaffet var riktigt gott. Efter det var det bara att rulla iväg. Fast då hade vi glömt att tanka så vi fick köra in efter några miles och tanka. I USA finns det vägtullar överallt och vad det kostar beror på hur långt man kör. När vi körde ut ur Victor fick vi en biljett och när vi åkte av för att tanka fick vi lämna biljetten och betala 20 cent :)
Vi körde ett par timmar innan Astrid i vanlig ordning var kissnödig på grund av kaffet och då körde vi in till favoritstället Starbuck's. Astrid ville inte ha kaffe, men vi andra drack (kaffe, iskaffe och iste) och Love köpte en present till sin pappa. Astrid köpte en New York-tröja så hon har nog inga pengar kvar när vi kommer till outleten ;) Efter det blev det flera miles av ganska enformig körning på motorvägen, det brukar vara rätt så livat i bilen men nu är Mårten alldeles uppslukad av Hunger Games, Astrid läste Millenium-trilogin i sin Kindle och Love läste Kalle Anka. Att döma av namnen på orterna vi kört förbi idag så är det många europeiska immigranter som slagit ner bopålarna i New York State; vi körde bland annat förbi Manchester, Liverpool, Poland, Rome, Verona, Amsterdam, Rotterdam och Holland. Mycket indiannamn finns det också. Vi kom fram till Albany ungefär kvart över tre och då såg vi Wal-Mart direkt så vi styrde kosan dit. Ungdomarna handlade beställningar hemifrån och så köpte vi lite ätbart till kvällen, jag köpte ett orange linne. Vi var hungriga efter shoppingen så vi snurrade runt ett litet tag och gick sedan in på Ruby Tuesday som är en restaurangkedja. Där åt Astrid och jag sirloin (kött) med grönsaker och killarna åt kyckling med grönsaker. För att vi skulle bli riktigt mätta beställde vi nachos med guacamole och för $8.99 fick vi äta hur mycket nachos som helst. Det var inte så mycket på tallriken vi fick först så vi beställde två omgångar till, sedan var guacamolen och tomatsalsan slut och nästan alla var mätta. När vi kom ut till bilen hade det regnat en skur. Killarna ville inte gå på sta'n så vi tog oss till motellet vi bestämt att tillbringa sista natten på, Best Western Albany, och checkade in. Astrid och jag tog sedan bilen in till sta'n, cirka fyra miles, för en kort glimt eftersom klockan var nästan halv åtta och det började skymma. Vid ett rödljus hoppade Astrid ur bilen och la våra vykort som vi köpte vid Niagarafallen i en brevlåda. Innan hon hoppade in i bilen igen slog det om till grönt så det blev bråttom tillbaka och hon slog i benet, aj aj. Blåste kallt gjorde det ikväll så vi gick inte så långt. Vi hittade en park där det fanns lite Memorials och en Eternal Fire för försvunna personer. Så mycket mer blev det inte tyvärr. Astrid har möjlighet att besöka Albany fler gånger så hon får väl se mera då, tveksamt om jag kommer tillbaka. Jordgubbsmellanmål blev det när vi kom tillbaka och sedan gick Mårten och Love till Fitnesslokalen och tränade. Astrid har tittat på familjen Annorlunda och jag har plockat ögonbrynen eftersom det fanns en förstoringsspegel i badrummet. Vi lägger ingen energi på frukosten i morgon bitti utan satsar på kaffe bara, vi har minimorötter och Västeråsgurkor i kylskåpet så vi står oss till den tidiga lunchen vi får hos Chuck och Joan. Det tar ungefär en och en halv timme att köra till Staatsburg. Senast kl 1 pm måste vi åka vidare till Woodbury Common Premium Outlets i Central Valley om vi ska hinna shoppa utan att det blir lika stressigt som när vi var i Jersey Gardens. Det tar en timme till Livingston därifrån och då barnen går och lägger sig kl 9 pm ska vi vara hemma innan dess. Nu måste jag först gå igenom dagens "svinn" och se om jag har några pengar kvar att shoppa för. Det är inte billigt att åka på roadtrip i USA och bilen drar rätt så mycket bensin, antagligen för att vi är så tunga ;) Och nej Paola, vi är inte så intresserade av hockey att vi ville lägga tid och pengar på Hockey Hall of Fame, det gick bra att vara i Toronto ändå ;) I Canada var det förresten lite mer likt Europa, för där är det inte miles utan kilometer, inte Farenheit utan Celsius, bättre vägskyltning och kortapparater där man kan slå sin kod istället för att som i USA skriva sitt namn när man ska betala. I morgon är det skärtorsdag, Glad Påsk till alla!! Hotellfrukosten i morse var en flopp. Sausage som inte är speciellt gott och ostomelett. Love slängde sina platta korvar när han såg det och så åt han ingenting. Vi andra åt några för att det inte fanns något annat vi kunde äta, det fanns inte ens havregrynsgröt och de var inte så serviceminded att de hade lust att göra omelett utan ost till oss. Jag åt två apelsiner och Astrid några fruktbitar. Vi åkte iväg för att hitta något annat ställe att äta frukost på, men hittade inget som var öppet. Love var inte så hungrig så vi beslöt att äta när vi kom till Toronto eller försöka hitta något på vägen.
Vi stannade till halvvägs, men det var bara en massa sandwiches och hamburgare så vi gick till en affär och köpte potatischips som inte innehöll sojaolja och popcorn utan konstigheter och en påse pistagenötter och det blev frukost. Toronto verkade stort och jag läser nu att det finns 5,7 miljoner invånare där. Hade jag vetat det hade jag kanske inte kört in där, men det gick hyfsat lätt att hitta en parkering. Astrid såg en skylt där det stod Hockey Hall of Fame så vi gick ditåt, först till en Gift shop där hon handlade en present till Petra, sedan in i en stor galleria där HHoF fanns på undervåningen. Det kostade en del att gå in och ingen av oss är så intresserade av hockey att vi ville betala för det. Vi tog en fika på Starbuck's och så gick vi runt och tittade i affärer. Love ville köpa en keps, men vi hittade ingen bra affär. Vi fick tag på en liten karta där det stod om en del restauranger så efter ett tag tog vi oss till en indisk restaurang som hade lunchbuffé. Som vi åt och så gott det var. Bästa maten hittills på resan utan tvivel. Klockan var 3 pm när vi hade ätit klart och det kändes redan då som att vi skulle klara oss utan kvällsmat. Vi hade ju en påse nötter kvar som vi tuggade i oss när vi passerat amerikanska gränsen igen. Jag växlade in 100 kanadensiska dollar igår och jag hade lite kvar att göra av med. Eftersom vi inte hittade några kepsar blev det varsin Starbuck'smugg till Mårten och Love. När vi skulle ut ur Toronto fick GPSen spel. Först fastnade den så att ingenting hände överhuvudtaget fastän vi körde framåt. Sedan började GPS-bilen fara runt, runt och inte på vägen utan mellan gatorna. Vi såg avfarten vi skulle ut på i alla fall, men lite för sent så vi missade den eller rättare sagt var det så mycket trafik så jag inte kunde byta till rätt fil. Det blev recalculating och så åkte vi genom sta'n cirka åtta miles innan vi kunde åka ut på Gardiner Expressway. Det var en mycket finare väg än motorvägen och vi körde en bit bredvid Lake Ontario och förbi en triumfbåge. Det var något som inte riktigt stämde när vi kom till passkontrollen, men efter många suckar från gubben som kollade våra pass så fick vi äntligen åka över gränsen igen. Innan dess hade vi varit in i taxfree och köpt en flaska vin som jag tänkte ge till familjen, men nu är vi inviterade till en tidig lunch hos Marcs pappa och hans fru på torsdag så då får de den istället. När vi körde från Toronto knappade vi in Albany i GPSen, men så långt kom vi inte idag. Vi kom till Victor där vi tog in på Microtel Inn, kanske inte det fräschaste motellet men det duger. Vi har ungefär tre och en halv timmes körning imorgon innan vi kommer fram. Vi bor i Albany en natt och åker sedan en timme söderut mot Staatsburg där Chuck och Joan, som de heter, bor. Efter det blir det shopping på outlet i Central Valley och på kvällen blir det hemfärd till Livingston. Förutom maten som är ett ständigt problem har stämningen varit bra idag. Mårten skulle göra sin engelskbokrecension medan vi var i USA, men då han glömde boken hemma så köpte vi en ny i Toronto idag. Det blev Hunger Games, rekommenderad av Astrid som läst hela trilogin och sett filmen. Han läste i bilen och har läst också ikväll på motellet :) I morse drog vi ganska snabbt från motellet och in över en otäck bro till Buffalo för att äta frukost. Vi hittade en Food Court där vi åt omelett, ägg med bacon och nachos. Kaffet var svagt. Börjar bli lite trött på frukosten nu och skulle gärna äta riktig mat istället på morgnarna. När vi gick in såg vi en skylt där det stod att byxhäng var förbjudet så Love fick lov att dra upp byxorna. Våningen nedanför Food Court fanns det affärer så det blev lite shopping igen. Mårten köpte fem t-shirts varav en med den träffande texten "Lazy but talented". Love köpte ett par shorts till och Astrid och jag köpte varsitt sexpack ankelstrumpor. Vi köpte vatten och nötter också innan vi åkte vidare.
Buffalo ligger bara 10 miles från Niagarafallen så vi var ganska snart där. Vi parkerade och gick till rest rooms och så kollade vi runt i en souvenirshop. Astrid ville se en 4D-movie om Niagarafallen så då gjorde vi det, men den var inte så mycket att se. Vi fick några duschar emellanåt och så blåste det kallt därinne. Ute var det också kallt fastän solen sken och jag är glad att jag har handskarna med mig. Vi gick runt och tittade på fallen och blev inte så imponerade även om de var ganska häftiga. När vi gått runt och sett det vi ville se och tagit en massa foton så gick vi tillbaka och åt kinamat för det var den enda öppna restaurangen kl 3 pm. Efter maten åkte vi över till kanadensiska sidan, Astrid fick visa både pass och visum och vi var tvungna att tala om när vi skulle åka tillbaka. Vi åkte och parkerade bilen och så gick vi och såg på Niagara Falls från den kanadensiska sidan och det var mycket häftigare. Hästskofallet var verkligen något i hästväg. Vi gick in i en affär och Astrid shoppade pyjamas, t-shirt och presenter till Mason och Jamie. Jag köpte en stor, orange mugg. Vi bestämde att vi skulle sova över här för att kunna se på fallen när de är upplysta på kvällen. I natt bor vi på Hampton Inn by Hilton och troligtvis på grund av lågsäsong så är det väldigt billigt här, $89 kostar det inklusive frukost och en kanadensisk dollar är ungefär lika mycket värd som en amerikansk. Jag frågade portieren om special Canadian food, men hon sa att de inte har någon speciell utan lite av varje. Jag frågade då om hon kunde rekommendera en restaurang till oss och det gjorde hon, Sandhurst hörde jag men vi hittade Sandstone så jag kom antagligen ihåg fel. Det var en dyr restaurang och dessutom var det väldigt svårt att hitta något att äta. Ungdomarna tog alla kyckling med potatis och grönsaker, Love bytte ut sin potatis mot ris. För mig blev det en grekisk sallad. Den var väl okej, men väldigt mycket isbergssallad var det. Paprika dessutom som mig veterligen inte ska finnas i greksallad. Dyraste maten hittills och det tyckte vi inte det var värt. Jag längtar hem till min egen, hemlagade mat. När vi ätit klart promenerade vi ner till Niagara River och såg på de färgade vattenfallen. Det är en hel nöjesindustri uppbyggd runtomkring med allt från Casino och vaxkabinett till Skräckhus och spelhallar. Det var hur kallt som helst så vi stannade inte speciellt länge vid floden och korten vi tog blev inte så jättebra. Det fanns fler svenskar där och de var också frusna. När Astrid sa att det är kallare i Sverige, där det är både snö och minusgrader, trodde de henne inte. Nu ska jag tvätta underkläder åt mina slarviga söner som inte har packat ner tillräckligt många för en dryg vecka. I morgon bitti åker vi till Toronto och spenderar dagen där. Vi tänkte komma tillbaka till Niagarafallen och sova över igen så har vi lite kortare väg att köra när vi ska påbörja resan "hemåt". Är vi allihopa, men vi behöver inte stressa nu när vi skippat Boston. På Hampton Inn där vi bodde förra natten ingick frukost, den var dock inte så mycket att hurra för. Egg and sausage (och här är sausage inte korv som vi är vana att se den utan platt som en hamburgare), blodapelsin och så åt Mårten havregrynsgröt. Vanlig tid åkte vi till Pittsburgh och var framme ungefär halv elva. Astrid och jag gick till Andy Warhol-muséet och killarna fick en karta med utmärkta köpcenter. Kl 2 pm bestämde vi att träffas utanför det ena köpcentret.
Jag blev förälskad i Pittsburgh, det var en jättemysig stad med fina hus och den kändes lagom stor. Jag tog många foton på väg till museet så när vi kom fram var batteriet i kameran slut. Vi gick runt ett par timmar och såg på Andy Warhols konst. Andrew Warhola hette han när han föddes i Pittsburgh 1928. 1987 dog han och han är också begravd i Pittsburgh. Jag gillar inte precis allt han har gjort, men mycket är väldigt coolt. Han fick sin första kamera när han var åtta år och på den vägen var det. En kreativ och gränslös person. När vi var klara var det dags att gå till mötesplatsen. Vi kom fram kvart i två och såg inte till killarna. Vi väntade till två och tänkte att vi kanske tagit fel på mötesplatsen. Bilen var parkerad i närheten så först gick jag och tittade om de var där, efter en stund gick Astrid. När klockan var nästan halv tre gick vi bort till det andra köpcentret och där såg vi dem. Vi hade olika kartor och numren på kartorna var inte desamma. Många affärer hade varit stängda, men några hade de hittat och Mårten hade köpt en t-shirt. Något försenade gick vi för att äta på en indisk restaurang, men när vi kom fram var den stängd. Vi gick vidare tills vi hittade något som var öppet och det var Max & Erma’s. Ungdomarna beställde kött med ris (Mårten och Love) och broccoli (Astrid), jag tog kycklingvingar buffalo. Vi beställde också chips med guacamole. Alla var nöjda med maten, mina kycklingvingar var spicy men inte för mycket. När vi ätit tog vi en promenad längs Allegheny River tills vi kom till Golden Triangle där tre floder möts; Allegheny, Monangahena och Ohio. Det var hur varmt och skönt som helst och det var nästan synd att sätta sig i bilen och köra iväg när det var så fint. Iväg kom vi halv fem istället för tre som vi hade planerat. Det var inga problem att komma på rätt väg, men det var en tråkig motorväg igen. Många mil blev det och nu är vi ungefär en timme från Niagarafallen. Vi är i eller i närheten av ett indianreservat och bor på ett motell som heter Angola. Det var en indiankvinna i receptionen. Det är helt okej här, men väldigt kallt. Här finns ingen restaurang så vi får låta GPSen hitta ett ställe där vi kan äta frukost i morgon bitti. Idag har vi inte heller fikat på Starbuck’s. Det fanns några när vi åkte ut från Pittsburgh, men när vi hade tänkt oss att stanna fanns det inget. Astrid försökte lura sin kompis i morse att vattnet sinat i Niagarafallen, men hon gick inte på det. Alla har varit på bra humör idag, förutom att Mårten var lite sur för att han inte fick våfflor till frukost. Astrid och Love sitter och spelar Bananagram som är ett slags Alfapet, Mårten tittar på TV. Jag sov inte så många timmar förra natten så jag är rätt så trött och ska lägga mig tidigt. God natt! |
AuthorAlskar att resa - långt, kort, sol och bad, storstad, småstad - och tycker inre resor är lika viktiga som de fysiska. Är soffsurfare och funderar om jag också ska bli en bostadsbytare. Archives
October 2013
Categories
All
|